Det går så fort

Hör någonstans att vi som har barn i förskoleåldern inte behöver engagera oss i omorganisationen av skolan, den berör inte oss. När våra barn blir stora kanske skolan ser helt annorlunda ut.

Eller så gör den inte det. Vem vet? Inte visste jag när vi flyttade hit att skolan skulle krympas på det sätt som förmodligen snart sker. I så fall hade vi nog inte flyttat hit. Vem vet hur den ser ut om tre år när min minsting börjar i förskoleklass? Eller om sju år när hon börjar i mellanstadiet?

Tiden går så fort. Svisch så är mitt lilla barn ett stort barn som tycker att det är otufft att ha reflex när hon väntar på bussen och töntigt att sätta på sig säkeretsbältet när hon klivit på. Som sitter många långa timmar i ett klassrum med trettio kompisar och försöker få ro att tänka.

Hur skolorganisationen ser ut när den dagen kommer återstår att se, men jag tänker i alla fall inte vara passiv. Dessutom handlar det ju inte bara om MITT barn utan om mina vänners barn, mina grannars barn, ja alla ungar här omkring. Det krävs en by för att fostra ett barn, sägs det ju.