Henric Sörblad säger sig vara trött på politisk korrekthet. Jag ordar inte mer om det utan konstaterar att var och en får skämmas för sig själv.
Däremot kan jag tipsa om det utmärkta dokumentet "Teoretiska perspektiv på likabehandling" som fanns bilagt handlingarna i Barn- och utbildningsnämnden i måndags. Dokumentet hörde till punkt 14, likabehandlingsplanen för skola och förskola.
Genustori
Inom genusteorin ser man på konsekvensen av den rådande uppfattningen om vad män och kvinnor är och ska vara. Generellt går det ut på att grunden till att vi idag inte har ett jämställt samhälle är att vi ser män och kvinnor som två olika grupper som i egenskaper, kompetens och syfte är varandras motsatser.
De egenskaper som anses manliga värderas högre än de som anses kvinnliga. Eftersom detta är strukturellt innebär det att pojkar och flickor möts av olika förväntningar och uppmuntras att vara och forma sig efter den rådande normen. De som går utanför nomen bestraffas genom att inte bli belönad eller genom bestraffningar.
Vår strävan att passa in och bli bekräftade är stark, alltså bygger pojkar och flickor, män och kvinnor soin identitet med hjälp av samspelet med omgivningens bekräftelser och ”straff”. Detta hindrar individen att utveckla de egenskaper som inte passar den givna rollen.
Detta hämmar både individens och samhällets utveckling. Skolans uppdrag är att bryta reproduktionen av dessa hämmande mönster och främja varje individes fria utveckling.
Hur uppnår vi likabehandling?
Ett av de viktigaste uppdragen för vuxna i skola och förskola är att uppmärksamma och bryta rådande orättvisa mönster. Nyckeln till att hjälpa elever i skolan och förskolan att se, ifrågasätta och ändra mönstren är att vuxna blir medvetna om hur systemet ser ut.
Normer som diskriminerar bör ändras. Att behandla alla lika är att se individen och inte värdera olikheter olika. Den vuxne med en medvetenhet om sin egen uppfattning kan se situationer som är kränkande och hjälpa till att bryta.
Viktigt är att man ifrågasätter sin egen normuppfattning och vad man för vidare till eleverna hur det ska se ut. Vuxna i skolan och förskolan fungerar i sitt sätt att vara och vrdera som förebilder och som en mycket viktig del i den soiokulturella kontexten. Barn mäter sina värderingar mot lärare och andra vuxnas, medvetet och omedvetet.
Vuxnas lärande sker i process med andra vuxna. Genom att i öppna diskussioner mäta sina uppfattningar motandras bildas nya gemensamma uppfattningar och tankar. Ett värdegrundsarbete som handlar om att gå in i sig själv och ifrågasätta det egna normtänkandet kräver tid och tolerans.
Det måste finnas tid för att ta till sig information, bearbeta tillsammans med andra och att praktisera tillsammans med eleverna. Centralt är att förstå att fågor som rör jämställdhet och heteronomrativitet och normer inte är ett område som kan frikopplas från annan verksamet och behandlas separat. Frågorna bör genomsyra all verksamhet, precis som normerna gör.
Ett dokument som kanske skulle vara till nytta även för kommunens politiker?
3 kommentarer:
Tack Kajsa för ett fint blogginlägg och även kommentaren på SN:s hemsida. Själv har jag inte orkat kommentera det otroligt korkade uttalandet. Man blir matt!
Min uppfattning är att den offentliga sektorns monopol på arbetsgivarsidan är en viktig faktor bakom ojämlikheten i samhället. Socialdemokraterna har övergivit kvinnorna och de offentliganställda, dvs stora delar av sina kärnväljartrupper, som jag ser det. Så är de heller inte vid makten längre.
Jag tycker inte att vi skall tänka så mycket på likabehandling, utan försöka ge människor möjligheter att utvecklas på det sätt de själva vill och att förverkliga sin potential. Alltså, att bli väldigt speciella och olika ! Alltså, förmodligen är väl Du, jag och författaren av skriften överens om detta och vår synbarliga motsättning är bara retorisk.
Jag tycker vi skall överge gyllene regeln för regeln att vi skall behandla andra som de själva vill bli behandlade. Det innebär ju att vi behandlar människor olika, inte lika.
Hej! Kul att hitta en massa olika citat från media, trots att ingen ens bemödat sig om att höra sig för och kolla om det är rätt uppfattat från källan. Att snabbt klistra på etikett på en person och sedan diskutera den brukar vara lättvindligt och skönt; då får man debatten dit man vill.
Alltså: I intervjun sade jag att mindre partier på mindre orter (MP inte minst!!) är glada om de överhuvudtaget får fram ett förslag på en person som är intresserad. Men större partier, som (S), hävdar "varannan damernas" till KF och är klockrent PK! Och med detta kommer de undan!!! Men när de sedan väljer till nämnder och styrelser så är det 90% män som gäller - det var just detta som gör mig så förbannat trött! PÅ HYCKLERIET! Men det ville inte reportern skriva. Det blir ju liksom inte lika roligt och spetsigt!
Att vi i Gnesta har 3 (av 5) nämnder som leds av starka Allianskvinnor spelar tydligen i sammanhanget ingen roll! Trots att de står för ca 90% av den totala budgetomslutningen i kommunen! (S) har 1 (en) v.ordf av 5!
I nyvalda kommunkoncernen är 2/3 kvinnor från Alliansen, från (s) har man valt 2 st män, av två möjliga!
Det är därför skönt att slippa journalistiskt filter:
Aktuellt den 28 dec 2009
Reportaget börjar ca 21.02
http://svtplay.se/t/102534/aktuellt
I Gnesta är (S) den största busen avs hyckleri och PK, inte Alliansen.
Men både (MP) och (V) har en procentuellt liten kvinnorepresentation, varför?? Det blir ett lyxproblem att inte kunna välja.. eller hur? Varför byts Kerstin L ut mot en man??? Är inte detta att gå åt fel håll?
MVH
Henric Sörblad, KSO
Gnesta kommun
Skicka en kommentar