Vardag igen

Så blev det vardag igen, i alla fall mellandagsvardag. Jag har dragits med en envis hosta i flera veckor nu, pimplat Mollipect i tre veckor, men idag kände jag att jag inte stod ut längre och fick en tid hos doktorn på vårdcentralen i Gnesta. Fick gå hem med beskedet att jag drabbats av något synnerligen envist virus som bara är att vänta ut, samt en flaska med hostmedicinen Lepheton. Så om jag skriver något konstigt framöver utan att vara medveten om det kan det bero på hostmedicin-fylla.

På vårdcentralen var det full rulle med hostande, bleka och stukade patienter. Likaså på apoteket där alla väntrumskompisarna från VC sågs igen en stund senare.

Allt drog dock ut på tiden och en timme innan vi väntade åtta gäster hit hem var vi hemma och hade handlat. Lätt stressat, men vi brydde oss inte om att städa allt för mycket och fokuserade på maten istället. Jag tror det gick bra det med. En fördel så här års är ju att det är så mörkt att man inte ser om det är lite skitigt i hörnen!

Trevligt hade vi i alla fall! Även alla barn (totalt fem stycken) verkade ha kul, att döma av hur mycket de lekt med allt över hela huset. Att städa innan gästerna kommer ÄR verkligen överskattat, särskilt om hälften av gästerna är barn. Vilda lekar blev det i alla fall, treåringen fick sitt första näsblod när hon störtdök från soffan rakt ner i golvet, en brandvarnare ramlade i golvet, likaså en flygande gris.

Det där sista är faktiskt sant, inget hostmedicinyrande alls, även om man kanske kan tro det ;-).