Vilse i tiden helt uppenbart...

Jodå, väldigt bra gick det med mitt bussåkande imorse. Jag gick upp, åt frukost i godan ro, klädde på mig massor av kläder och gick iväg... ungefär tio steg. Då insåg jag att något var fel. Jag var en timme sent ute! Nånstans i min hjärna hade det blivit totalt fel och jag hade fått för mig att bussen gick tjugo i NIO, inte tjugo i åtta. Hur klantig får man bli?

Nåja, det kanske var tur att detta hände idag, innan jag börjat jobba. Det hade varit pinsamt att komma en timme sent till jobbet istället. Nu fick jag skjuts in till Gnesta och kom i tid till vårt interna möte. Men skolbussen missade jag såklart. Dock höll Ingalill Fredriksson ställningarna och det verkar som om det fanns gott om sittplatser i bussarna. Hurra!

Buss blir det nog fler gånger, egentligen kanske det är mest intressant att åka med bussarna när resan in till Gnesta blivit rutin och allt rullar på. Minst en gång i veckan brukar jag ta den bussen så det ger sig skulle jag tro. Men ändå... hur osmart får man bli? Skyller på att jag är vilse i tiden eftersom jag knappt haft en endaste liten tid att passa det senaste halvåret. Det blir ändring på det redan på måndag, tack och lov :-).