Idag var Tomas och Nike här, vi var ute en sväng och njöt av värmen och solen. Jag körde Nike i rullstolen, hon verkade mycket nöjd med arrangemanget. Fast det var ju lite anstängande förstås, när vi skulle in igen fick Tomas köra oss båda tillbaka. Syrgasen var med också, såklart. Men härligt var det!
Konstig biverkning jag fått - finnar. Massor av finnar i ansiktet och på halsen. Inte så stora men mogna, gula äckliga. Väldigt läckert. Flintis och finnig med en syrgasslang i näsan och landstingets sexiga kläder. Hett.
Annars är jag mest trött nu. Sover i omgångar. Inget illamående ännu, har klarat mig i tre dagar och det känns underbart skönt även om det kanske kommer nu. Och bara detta med att må så mycket bättre än när jag kom in på akuten för en vecka sen imorgon. Härligt! Även om jag vet att jag egentligen inte är ett dugg friskare, utan bara välmedicinerad. Det är skönt ändå, det gör ju att jag orkar samla energi och kraft till att bli frisk!
3 kommentarer:
Härligt att du fått komma ut och få lite frisk luft. Och skönt att höra att du mår lite bättre. Finnar är förgängliga, du blir säkert av med dem fortare än kvickt! :)
Det är skönt att du har fått lindring även om orsaken till att du behöver lindring gärna fick vara en annan eller helst av allt, naturligtvis, inte existera alls.
Jag törs nästan sätta en peng på att hudutslagen är en kombo av cellgifterna och kortisonet. Det värsta med mycket kortison, har jag tyckt, att man blir som en överaktiv hamster som dessutom missbrukar amfetamin.
Jessika, en teori var tydligen också antibiotikan jag fick i fredags, nåt jag fick för skelettet. Eller som sagt en kombo. De har i alla fall inte blivit värre sen igår kväll, alltid nåt :)
Överaktiviteten var hemsk med kortisonet när jag fick både morgon och kväll! Nu får jag bara morgondos, det blir ganska lagom uppiggande.
Skicka en kommentar