Imorgon blir det dock en riktigt intensiv dag. Jag ska till distriktssköterskan för att plocka bort stygnen vid venporten, bara en sån sak. Sen får det nog bli en lunch på stan så jag inte svälter ihjäl.
Ikväll har jag tittat på ett program om ärftlig bröstcancer på Kunskapskanalen som kört Tema Cancer den senaste veckan. En hyfsat intressant dokumentär om filmaren själv och andra som måste ta ställning till hur de ska hantera den ärftlighet de bär på. På UR Play går det att se några av Tema-programmen också, kvällens finns inte där men det kanske kommer. Ibland tänker jag att det är lite sjukt att grotta ner sig i cancer från morgon till kväll. Jag kanske skulle behöva tänka på något annat. Å andra sidan är det bra att ha så mycket kunskap som möjligt. Även om den är skrämmande ibland. Det är dubbelt. Att vilja veta massor och att behöva koppla bort. Kanske går det hand i hand, om man vet mycket så är det lättare att lägga det åt sidan. Eller så är det precis tvärtom, jag vet faktiskt inte.
Nu - ett försök att sova. Tar mina stela ben och kryper ner hos Tomas och Nike. Godnatt!
4 kommentarer:
Åh, det där känns igen... man är trött, vilar och tar det lugnt och sen när man "ska" sova så går det inte! Har fått ta insomningstablett ibland för att somna på kvällen (fast mest då man gått på höga doser kortison och haft svårt att varva ner pga det).
Jag är också sån att jag vill veta ALLT om min sjukdom. Har haft vissa dagar då det mesta kretsat kring cancer och jag suttit på nätet och tagit reda på allt jag bara kan, skrivit i forum, mailinglistor m.m.
Men så ibland så vill jag inte ens tänka tanken att jag är sjuk och vill inte höra eller se ordet cancer.
kram kram!!
Jag tror absolut det är sunt att grotta ner sig i skriverier mm om cancer. Det är ju så man bearbetar, och det är ju klart att du har ett behov att göra det.
Dessutom tror jag precis som du skriver, att ju mer du vet - ju mer du grottat ner dig alltså - desto mer kan du lämna det åt sidan då och då. Du kan styra när du vill tänka på det och när du vill koppla av ifrån det.
Hej!
För det första vill jag presentera mig lite, känner mig som någon slags hemlig stalker som har börjat följa din blogg utan att ens kommentera ;) Jag brukar läsa på aff och har alltid tyckt att du kommer med många intressanta inlägg, du har bra värderingar och liknande intressen som jag själv. Det är märkligt med cybervärlden, du och jag har aldrig haft någon direkt kontakt och ändå känns det som att jag känner dig (åtminstone en del av dig) och jag blev därför djupt berörd när jag läste att du fått cancer. Men, det är härligt att se din attityd och livsglädje!
Nu till det jag tänkte kommentera: Jag tycker att det är helt ok att du grottar ned dig i allt som har med cancer att göra nu. Beskedet om din egen cancer är så färskt och självklart så finns det i dina tankar hela tiden och jag tror att man bearbetar sina känslor genom att lyssna på och läsa om andra som varit med om liknande saker. Det kommer förmodligen en dag då du känner att det bara blir för mycket och att du inte orkar höra/läsa mer och då är du redo att släppa det och tänka på annat.
Kram -Line- från aff
Känner igen det där med att vilja veta så mycket som möjligt men ändå inte.
Jag är sån att jag VILL veta men samtidigt har jag ganska lätt att koppla bort också. En förutsättning för mig för att orka med den här j-la sjukdomen som vi har. Inte så lätt för alla tyärr.
Stor varm kram till min medsyster. Vi ses på forumet.
Skicka en kommentar