Ninjan är redo i en finfin kedja runt halsen. Kroppen är proppfull av antikroppar och cellgifter, en halvliter tillsammans. Fick tredje behandlingen idag. Har funderat lite på min mentala bild av hur medicinen jobbar mot cancern. Det verkar som om det "normala" enligt Bernie Siegel i alla fall är att man inte vill döda ens cancer inuti sin egen kropp. Det har jag absolut inga problem med. Ninjan slänger ut små pac man-aktiga grejer, typ kaststjärnor och de tuggar glatt i sig av cancercellerna. Mums mums. Ninjan kickar på och gör karate så fort hon kommer åt också. Det är faktiskt rena rama massakern som pågår inne i min kropp. Dessutom har jag börjat så smått med yoga. Jag är absolut inget yogaproffs och den yoga jag ägnar mig åt har jag lärt mig på ordinära gym och från DVD-filmer. Men den gör gott. Särskilt gott gör den för andningen och lungorna känner jag. Men också att stretcha kroppen och göra den lite lite starkare är bra antar jag. Tar det superförsiktigt i början, jag är så otränad och svag både här och där. Men jag kommer igen!
4 kommentarer:
Hej Kajsa,
Jag har följt din blogg ett tag nu och måste säga att jag absolut ÄLSKAR din rubrik idag. Den äger! Vilken mental inställning du har, helt fantastiskt. Fortsätt häng i sådär och ha precis den där attityden mot inkräktaren i din kropp så ska vi se om den inte ger med sig efterhand. Stor kram från Karin
toppeninställning! :)
tycker du ska fortsätta precis så.
stor kram
Håller med de andra. Tummen upp för dig och din jävlaranamma. Du inspirerar.
Kan bara hålla med de andra, hoppas jag själv kommer ha samma djävlaranamma när jag kommer så långt....
KRAM!
Skicka en kommentar