Arbetslös = hemmafru?

När jag blev arbetslös förra sommaren var det mer än en person som lät antyda att det väl var ett alldeles utmärkt tillfälle för mig att vara hemma på heltid med Nike. Det är tydligen något som förväntas av en kvinna än i dag, år 2010, att hon inte har någon som helst yrkesroll, eller bara kan glida in eller ur den. Det fungerade för kanske tjugo - trettio år sedan men inte idag. På den tiden kunde en kvinna vara borta några år från arbetet och sedan komma tillbaka. Så är det inte idag. En man kunde inte göra det varken då eller nu skulle jag tro.

Detta är ett krav som jag tror ingen skulle ställa på en man, inte ens antyda, inte ens i vår så kallade "moderna och jämställda värld". "Nu Pelle när du är arbetslös kan du väl vara hemma med barnen, det blir väl bra för dem?" Tillåt mig skratta, det skulle nog aldrig hända. Kanske om tjugo år eller kanske trettio. Kanske.

En kvinna ska kunna vara hemma med barnen och skriva ansökningar när de har somnat. Barnen själva behöver inte gå i barnomsorgen, det vet väl alla att de inte har några egna behov...?

Har vi inte kommit längre? Till och med kommunen utnyttjar ju det här till max genom att låta barn till arbetslösa gå endast femton timmar i barnomsorgen. Eller erbjuda peng för vård av frisk make, det så kallade vårdnadsbidraget. Naturligtvis riktar sig inte det här enbart till kvinnor men det är ju bara att se sig omkring för att se hur vi faller in i mönstret...