För någon vecka sedan dödades en ung flicka av sin pappa i Katrineholm. Rätt tidigt gick man ut med att mannen och kvinnan var släkt, att de hade utländsk bakgrund och att det helt enkelt inte kunde handla om någonting annat än ett hedersmord.
Sedan dess har jag noterat att en kvinna blivit våldtagen i Gnesta, en annan gnestakvinna misshandlad och nu senast i morse läste jag om att en kvinna blev misshandlad här i Björnlunda. För några år sedan var det en man som först sköt ihjäl sin hustru och sen sig själv på gatan där vi bor. Det var andra gången en sådan sak hände i detta lilla lilla samhälle, även om det gått många år sedan sist.
Jag blir inte klok på det här. Det stör mig att man så lätt ser ett mönster när det gäller icke-infödingar. Det är heder det handlar om. Mansförtryck. Det vet man ju hur dumma de utländska männen är mot sina kvinnor, de får inte göra nånting för då blir de mördade. Som om vi var så mycket bättre.
Det är sant att svenska män inte särskilt ofta dödar sina döttrar kanske. Och att de i regel faktiskt får gifta sig med vem de nu vill utan att riskera att bli dödade. Vilket för övrigt gäller för de allra allra flesta invandrade flickor också. Men svenska män slår, misshandlar och dödar kvinnor. I regel sina fruar och sambos. Gärna när de är packade. Naturligtvis dödar inte heller alla svenska män sina kvinnor.
Är det så stor skillnad egentligen? Det lämnar mig med en känsla av att vi gärna ser andras brister men blundar för våra egna. Gunvor G Ericson är Sörmlands gröna kvinna i riksdagen och skriver bra om mordet i Katrineholm. Det handlar inte om religion eller kultur, det handlar om synen på mansrollen och makt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar