Det som är ganska häpnadsväckande är att både inom mitt parti och hos en annan politiker i Gnesta (jag har kommenterat, men kommentaren har inte släppts fram, ännu i alla fall) har det uttryckts "bestörtning" och förvåning över att jag ville poängtera ett sakfel i tidningen. Man hade nämligen blandat ihop vad jag skrivit på den här, personliga, bloggen och vad jag skrivit i tidningens blogg i artikeln som publicerades i förra veckan. Det tyckte i alla fall jag blev ganska knepigt. Som sagt, som "officiell bloggare" för partiet kan man inte uttrycka sig på riktigt samma sätt som man kan göra som privat bloggare, även om den privata bloggaren råkar vara medlem i ett politiskt parti. Innan jag kommenterade icke samstämmigt med mitt partis linje, tänkte jag noga på konsekvenserna. Jag förstod att det skulle bli rabalder om vad jag skrivit i partibloggen, fast jag hade inte räknat med att det förekom åsiktskontroll på denna blogg, det kom som en överraskning.
Jag hade heller inte uttryckt någon särskilt annorlunda åsikt i den här bloggen jämfört med vad jag skrivit i kommentarerna i SN. Så här skrev jag:
På tal om politik förresten. Jag upplever en grym politisk frustration just nu, vilket främst handlar om att jag står som ansvarig med bild och namn och allt i SN-bloggen för mitt parti i den här kommunen. Och jag håller inte alls med mitt parti i de sakfrågor man fattat beslut i. Nu ligger ytterligare en kommentar hos SN och väntar på att publiceras, som jag ska svara på sen. Inte ett dugg kul kan jag meddela. Hur länge är man "lojal" och hur mycket skit ska man ta och var går gränsen mellan lojaliteten med det egna partiet och väljarna och kommuninvånarna? Ingen vet. I alla fall inte jag.
Ja, det var sannerligen frustrerande att sitta i den sitsen. Utan information och med läsarkommentarer som ibland var rätt icke-konstruktiva i sin kritik om vi säger så. Så för mig är det inte värt det. Dessutom gillar jag inte när det ifrågasätts om jag har rätt till att uttrycka min egen politiska åsikt i min egen blogg. Av mina egna partikamrater. Yttrandefriheten ska vi vara väldigt, väldigt rädda om och jag är dessutom övertygad om att det inte är ett dugg farligt att man inte alltid tycker samma sak utan att olika åsikter är bra och att diskussioner leder framåt och gör saker bättre.
Sen fattar jag förstås att det är ett utmärkt sätt att döda sin egen politiska karriär genom att öppet i sin egen blogg uttrycka åsikter som inte går stick i stäv med den allmänna åsikten inom partiet (eller i detta fall ledningsgruppen i partiet). Men å andra sidan känns politisk karriär extremt ointressant för mig, och det har inte heller något att göra med min sjukdom, jag har inte och har aldrig haft några särskilda ambitioner politiskt. Om jag förblivit frisk hade jag kanske suttit i kommunfullmäktige och det hade varit roligt, men med tanke på min arbetssituation, alltså att jag inte har någon fast anställning, hade jag nog inte hoppat på något mer än så.
Nu blev det kanske lite långrandigt och jag får väl försöka komma till något avslut också. Jag menar, jag brinner ju ändå för det här med bloggande och bloggande politiker. Det är ett sådant fantastiskt verktyg om det används på rätt sätt. Rätt sätt är inte ytterligare en propagandakanal där någon "politiker" sitter och babblar sånt som går att läsa sig till i partiprogrammet. En politisk blogg kan vara så mycket mer, en direktkanal till någon som lyssnar och tar med sig åsikter och kommentarer in i det politiska arbetet, en kanal för diskussioner och samtal, där man kommer någonstans och faktiskt förändrar något. Ja, faktiskt skapar en bättre värld. Eller så är jag en korkad idealist, vad vet jag.
Men så ligger det i alla fall till. Jag släpper gladeligen bloggen. Någon annan är mer lämpad att göra jobbet. Det känns som ett riktigt beslut. Jag måste vara sann och uppriktig mot mig själv och det här är det enda jag kan göra som jag kan gå ur med högburet huvud. Kanske blir det så när man har en dödlig sjukdom, saker ställs lätt på sin spets och det känns viktigt att göra rätt saker. Livet är för kort för att spela spel och gå andras ärenden, det är i alla fall något jag lärt mig sedan den 30:e mars i år.
Så politiken är tillbaka på den här bloggen igen vare sig ni vill eller inte :D. Det passar nog helt enkelt mig bättre, att få skriva vad jag tycker och tänker. Även om jag förstår att en och annan lär fortsätta ha synpunkter på det. Men det bjuder jag på :-D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar