Nu så. Alla röntgenundersökningar är gjorda. Började med magnetröntgen och så hjärtultraljudet i måndags. Idag var det dags för datortomografi med kontrast och sen en skelettscint. Dessutom ringde de till nukleärmedicin (där man gör skelettscinten) och bad mig komma ner till onkologen för att ta ett gäng blodprover. Det enda som återstår nu är ett urinprov som jag ska ta med mig imorgon när jag ska träffa doktorn.
Måste säga att jag är sjukt trött på att åka in och ut ur olika röntgenapparater nu! Oftast till ackompanjemang av nån läbbig radiokanal typ P4 som spelar den hemskaste musik som finns. Idag fick jag faktiskt lyssna på P1 och lära mig att bönder inte fick jaga på typ hela 1600- och 1700-talen. Det var adeln och kungen förunnat.
Det är annars otroligt tråkigt med alla dessa undersökningar. Som datortomografin med kontrast t.ex. Först sätts en nål och man får 1,5 liter vatten som ska drickas under en timme. Ja, där sitter man i ett skittrist väntrum och pimplar i sig vattnet och försöker välja mellan de olika tidningarna som finns där - Hemmets Journal och Onkolognytt. Påpassligt nog har några jehovas varit där och pulat ner Vakttornet dessutom.
Sen är det dags att gå in och lägga sig på britsen för att bli röntgad. När kontrasten rinner in genom infarten i armen känns det som om man blir alldeles varm och som om man kissat på sig. Fast idag var det faktiskt inte så farligt, man kanske vänjer sig?
Skelettscint går till så här - först går man till mottagningen och får ett ämne insprutat i blodet. Det är nåt radioaktivt tror jag. Sen ska man vänta 2-3 timmar innan det tagits upp av skelettet och man kan börja ta bilderna. Sammanföll turligt nog med lunch idag så vi stack iväg och testade nya Burger King-restaurangen i stan.
Sen tillbaka och så lägger man sig på en löjligt smal brits och blir fastspänd. Extremt obekvämt för armarna som man måste hålla upp i samma höjd som kroppen men utan stöd. I tjugo minuter eller så. Kameran börjar med skallen och sen åker man långsamt långsamt ut ur apparaten. Lite roligt eller intressant åtminstone är att man kan se skelettbilden på sig själv medan man ligger där. Eller i alla fall så fort skallen är färdigfotad så kan man ju röra den lite och kika på skärmen (ifall skärmen är påslagen, och det var den idag). Inte för att jag blev vidare värst klok, alltså på så sätt att jag kunde se ifall tumörerna ökat, men det är rätt kul tycker jag att se sitt eget skelett. Det kanske bara är jag som uppskattar sånt men jag tycker på allvar att det är extremt spännande att titta på röngenbilder av mig själv. Vi är alla egenkära på olika sätt ;-).
Det är tydligen inte alltid en skelettscint blir helt komplett, så efteråt får man gå upp till radiologen (röntgen) och fråga om de behöver komplettera. Det behövde de inte idag så efter allt detta var jag klar! Tjohooooo!
Imorgon är det dags för läkarbesök alltså, inget jag har nån lust med alls egentligen. Jag är orolig för att jag blivit riktigt mycket sämre utan att jag märkt det eller nåt, men mest av allt är det förstås hjärnan jag oroar mig för. Jag försöker intala mig själv att det måste vara ett gott tecken att jag inte har några symtom. Att det borde väl ändå vara så att två månader efter avslutad strålning av pyttesmå metastaser borde det väl inte skett några dramatiska försämringar? Men den här sjukdomen är ju sådan att man inte vet nånting. Allt blir som det blir och logiken verkar lysa totalt med sin frånvaro. Jag kan ju inte göra det minsta för att påverka egentligen, det är bara att gilla läget. Men håll tummarna imorgon är ni snälla, då blir jag glad!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar