I morse var det dags att ta sig samman igen. Tomas började tidigt och det kändes lite onödigt att Nike skulle få komma till dagmamman redan vid sju så jag bestämde att jag skulle lämna henne till nio istället. Det var isigt värre när vi gick ner men skönt väder och faktiskt tror jag att jag inte varit så här lite andfådd på bra länge. Det är ju inte snack om något tempo när jag ska gå, och jag måste stanna och hämta andan ofta men det känns lite bättre ändå. Bara den där proppen Orvar försvinner så ska det nog bli bra. Och isen. Då kanske jag kan komma ut och promenera lite igen, det skulle jag verkligen behöva. Det är långt kvar till toppform om vi säger så...Nike försvann som ett skott när vi kom till dagmamman och sen var det bara att gå hem. Då sken solen och värmde otroligt skönt, den värsta blankisen hade smält och om jag bara gick försiktigt så var det en riktigt skön promenad. Åtminstone efter att jag tagit mig upp för mördarbacken.
Resten av dagen har jag ägnat åt att vila mig i form. Jag har en liten Musse Pigg på gång också och han består av så många delar att det tar sin lilla tid att sätta ihop honom, men kul är det. Jag tror han blir fin och kommer uppskattas av sin nya ägare, när han väl blir klar den rackarn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar