Jag läser en kommentar hos en Facebook-kompis. En kommentar från en kompis till henne som menar att det är nån mening med allt. Vi ska bara gå igenom en massa svårigheter för att kunna bli "skyddsänglar".
Jaha, så vad är det för mening med den här jävla cancern då? Vad är det för mening med att ha en dödlig diagnos, att bara kunna hoppas på att möjligen få leva så länge som möjligt? När man har familj, särskilt en med små barn. Att jag ska bli en jävla "skyddsängel"
Sorry men jag vill faktiskt inte byta. Jag finns hellre här, levande, i all meningslösheten, på jorden med mina nära och kära.
Den där tanken om att allt har en mening är så jävla störd. Som om det fanns någon mening med att man dör ifrån sina små barn eller att små barn dör. Vad fanns det för mening med att Linda dog ifrån sina fyra små killar? Ingen! Däremot tror jag man ska försöka hitta meningen även i det svarta, att försöka lära sig något av allt elände. Men att meningen är något självändamål tror jag inte ett skit på. Och att vi skulle bli "skyddsänglar". Nej, vilket trams.
*arg så jag kokar över*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar