Nu är födelsedagen och allt kalasande avklarat för den här gången. För mig är känslorna dubbla. Jag är fantastiskt lycklig över att få vara med om ytterligare en födelsedag, att få ynnesten att bli ett år äldre och framför allt att se Nike bli ett år äldre. Hon var bara tre år när jag blev sjuk, och min stora rädsla då var att hon inte ens skulle minnas mig om jag dog där och då. För varje vecka, månad, år ökar i alla fall chansen att hon kommer ihåg sin mamma. Baksidan är förstås att de här känslorna kommer, en födelsedag blir så symbolisk. En milstolpe. En påminnelse om att tiden går, att den är utmätt.
Men i alla fall, vi gick hårt ut i lördags med kalas för kompisarna. Ett tiotal barn var här på pippikalas. Nike fick en pippidräkt i förskott, hon (och jag) fyllde ju egentligen inte förrän på söndagen men när hon vaknade i lördags morse så låg det ett paket på köksbordet och i det fanns det pippikläder. Perfekt när man bjudit kompisarna på pippikalas!
En väldigt märklig sak hade dock hänt under natten. När vi vaknade växte det fullt av sockerdricksflaskor i körsbärsträdet! Hm... hur gick det till? Praktiskt i alla fall när man ska ha barnkalas ;-). Det serverades korv, pannkakstårta och vi lekte lekar som "Sätt svansen på Lilla Gubben". Sen var vi lagom mosiga. Nike verkade i alla fall helnöjd med dagen.
På söndagen hade vi min pappa, min syster, mina systerdöttrar, min stora dotter och min svärmor här på brunch. Jag värmer upp lite för att komma i amerika-läge ;-). Amerikanska pannkakor, bacon och äggröra, bagels med olika pålägg, juice, smoothies och till efterrätt en smarrig chokladkaka. Jag älskar brunch! Vi blev proppmätta. Nike var nöjd även med söndagens kalas, särskilt med besök av kusinerna och då särskilt nästan jämnåriga Elvira.
Så på det stora hela blev det en riktigt bra helg. Presenter fick vi också! Nike fick massor, jag fick en hel del jag också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar