lördag 14 januari 2012

Så var jag där igen

Bild: Dendroica Cerulia

Ibland behövs det så lite, nästan ingenting och så trillar jag ner igen. Dödsångesten river i bröstet, det går knappt att andas, än mindre att sluta gråta. Det är som jag balanserar på en tunn lina hela tiden, minsta lilla vindpust så blåser jag av och faller handlöst ner i tomheten. Jag har så lite energi, jag har så lite ork, jag har så lite jävlar anamma att jag inte har råd att slösa det på skit. Snälla sug inte ur mig det lilla jag har, jag behöver varje uns av kraft för att ens orka andas, prata, äta, finnas. Ge mig kraft, glädje och kärlek, annars går jag under.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Varm kram Kajsa. Håll i, så får vi ses i vår och tanka energi hoppas jag. Helena A

Anonym sa...

Nej ingen får vara dum mot dig. Du har nog av livets svåra som det är. Jag är fortfarande en stor beundrare av din livskraft och skaparglädje.
Stor kram från
Amelie

Anonym sa...

Tänker på dig ständigt. Min bild av dig är att du är positivt knäpp :). Då blir man glad :). Kraaaam. Inget hår på huvet men i öronen, sexigt. :))
/Malin C