De oförsäkrade

Idag har jag tittat på dokumentären "De oförsäkrade" som sändes i SVT igår. Det är en Dokument inifråndokumentär av Erik Sandberg. Jag vet inte var jag ska börja riktigt, det är så häpnadsväckande och omskakande med den ordning som råder. Att en kvinna inte räknas på samma sätt som en man. Inte ens i närheten. Helena är en kvinna som kommer till tals i filmen. Hon ska flytta en man från en rullstol till en annan. Mannen börjar krampa och hon kämpar förtvivlat för att hålla honom så att han inte ska skada sig. Hon får såna smärtor att hon inte känner att hon kissar på sig när hon är inne i stan för att träffa sin familj. Man kunde kanske tro att Helena skulle få igenom detta som arbetsskada, när hon sjukskrivits efter incidenten. Men icke. Beskedet hon får när hon träffar sin handläggare är att kvinnor i regel inte får igenom sådana arbetsskador som män får. Försäkringskassan ifrågasätter inte själva skadan eller hur den uppkommit eller när MEN de anser det ändå inte bevisat att olyckan är orsaken till besvären. Så några pengar blir det inte.

Helena är knappast ensam om att få ett sånt här besked. I alla fall bland de kvinnliga arbetsskadade för det är enormt stora skillnader mellan yrkena och där ser man också en tydlig skillnad mellan de yrken där de flesta är män eller de flesta är kvinnor. I byggbranschen får varannan skadad som söker ersättning sin skada godkänd. Inom vården en av tio. 1 av 2 vs 1 av 10. Det är en rejäl skillnad. Det blir ännu konstigare när man tittar på förslitningsskador. 1 av 3 när det gäller männen. 1 av 100 när det gäller kvinnorna. Det är en sån enorm skillnad att det är omöjligt att bortförklara.

Birgitta Målsäter har ansvar för de här frågorna på Försäkringskassan. Hon säger att det handlar om att arbetsmarknaden är olika för kvinnor och män och att kvinnor arbetar mer deltid än män. Det finns ingen medveten särbehandling på något sätt säger hon. Och vill man komma till rätta med det måste man se över regelverket och det är ett jobb för politikerna. Säger hon.

Anne Wibble spekulerade redan 1991 i om det verkligen var så att kvinnor drabbades av arbetsskador. "Det kan ju också vara så att kvinnor burit matkassar felaktigt i 20 år och då är det ju inte alls så att de skadats i samband med jobbet".

Exemplen radas upp. En invandrarkvinna får avslag på sin ansökan eftersom hennes ryggskada har att göra med hennes kulturella bakgrund. En kvinna som varit barnlös tidigare i sitt liv, ja då är det vad det handlar om. Eller att ett barn varit sjukt tidigare, eller en man. Det tycks alltid finnas någon bakomliggande orsak som gör kvinnan sjuk.

2002 sågs regelverket över. Det har inte ändrat något när det gäller hur Försäkringskassan gör sina bedömningar. De följer helt enkelt inte gällande lagstiftning. Det finns fler brister än så, Försäkringskassan verkar konsekvent strunta i att följa de regler de ska följa. Till och med när FK granskar sig själva kommer man fram till att man gör fel. Ofta räcker det med att sökanden är undersköterska och har skadat ryggen så räcker det med ett nej. Eftersom det är försäkringskassans erfarenhet att det är så. Utan vidare undersökning av det enskilda fallet.

Ja, så där fortsätter det. Jag tittar och skakar på huvudet, det känns faktiskt helt bisarrt. Helt galet. Det är svårt att tro att det är på riktigt. Det är en viktig dokumentär detta, missa den inte!