måndag 12 mars 2012

Rehab

Nu är ju inte jag nån Amy Winehouse så jag vill hemskt gärna åka på rehab. Fick tips om att skånska Lydiagården skulle ordna en familjevecka i sommar och ringde och kollade det tipset idag. Tyvärr var det först och främst för skåningar, men jag kan väl inte tänka mig att de lyckas hitta 6 skånska familjer med en kroniskt cancersjuk som vill åka. Eller det kanske de kan, men det finns nog en god chans ändå att det blir en plats över. Tyvärr var det bara skåningar som sponsrades ekonomiskt av Sparbanksstiftelsen Öresund så finns det plats måste man ändå skaka fram den nätta summan 33.500 kr för en vecka. Hm.

Enligt vad jag också fick höra har CTRF slut på fondmedel för i år, vet inte om det stämmer. Återstår då att hitta pengar i nån annan fond eller låta landstinget betala. Är dock inte säker på att Sörmlands läns landsting betalar rehab. Jag vet att jag läst i tidningen att man betalar för rehab på Vidarkliniken, men hur det nu är med andra ställen vet jag inte. Det var just denna familjevecka också jag var intresserad av, inte att åka på rehab på egen hand. Och den har jag inte sett nån annanstans än på just Lydiagården.

Synd. Vad jag såg när jag låg inne på rehabavdelningen (dåligt med platser så jag hamnade där fast jag inte var rehabpatient) på Nyköpings lasarett så har man en jättefin rehabverksamhet för människor med hjärnskador och strokepatienter. För cancerpatienter verkar det inte finnas mycket. Om ens något. Aldrig att jag sett någon information på mottagningen eller hört någonting om det. Det enda jag vet är att jag läst i tidningen att man hade avtal med Vidarkliniken. Inte särskilt väl marknadsfört i så fall, det kanske är meningen så man ska spara en eller annan slant nu när landstinget har det så svårt.

Jag tycker att det är bedrövligt. Kanske är det ingen vits heller att rehabilitera oss kroniker? Ska man vara krass ska vi ju ändå dö. Varför ödsla pengar? Men varför är det så olika villkor för vilka sjukdomar som är värda att rehabilitera eller inte? Varför läggs det så mycket pengar på rehab för strokesjuka men finns ingenting för cancersjuka i Landstinget Sörmland? I alla fall ingenting man går ut med. I min värld borde man ERBJUDA patienterna detta, lika självklart som man erbjuder vilken behandling som helst. Vilken sjukdom man drabbats av borde inte heller spela någon roll.

Har lekt lite med tanken att ordna något spontant till sommaren. Försöka hitta ett ställe där ett gäng familjer i samma situation som jag kan träffas och umgås några dagar. Men det är mycket jobb och jag vet inte om jag mäktar med. Har inte heller någon möjlighet att stå med en massa ekonomiska utlägg sådär som det alltid verkar bli. Det bästa vore om nån glittrande fé bara dök upp och presenterade en lösning, men så brukar det ju inte vara förstås i verkligheten. Fast. Känner nån fin förening eller företag som ger bidrag till välgörenhet, som ser detta, att man vill vara med och bidra med pengar eller praktiska saker  så kanske det skulle ge mig en spark i baken att komma igång. Japp, nu tigger jag pengar, men för att man ens ska få komma iväg på rehab som cancerpatient verkar det som om det är nån form av välgörenhet som ska till. Tyvärr, jag gillar inte riktigt att tigga pengar men det här handlar ju inte om pengar till mig, utan till flera drabbade familjer. Så då känns det lite bättre :-)

Den som nappar kan med fördel höra av sig till mig på kajsabefa (snabel-a) yahoo.se

Inga kommentarer: