Vårdapoteket i Linköping - en katastrof!

Suck. Är det inte det ena är det nåt annat. Detta inlägg består endast av ilsket gnäll och bittra klagovisor så är du inte på humör så sluta läs här och läs något roligare istället.

När jag kom hem från sjukhuset efter mitt syre-debacle så levererades två stycken tuber gas hem till oss. Dessa beställdes via Lungkliniken i Eskilstuna som i sin tur beställde från Vårdapoteket på Universitetssjukhuset i Linköping. De i SIN tur beställer gas från AGA som också kom och levererade de två tuberna. Så långt var allt frid och fröjd. Gasen använde jag sedan för övrigt en enda gång innan jag slapp ur syrgasgrimmans grepp. Vilket inte alls hör till saken egentligen.

Men i alla fall. I slutet av mars hade vi fått en räkning för gasen. 1668 kr skulle de två tuberna kosta. Tomas blev lite fundersam över formuleringen om hur högkostnadsskyddet skulle tillgodoräknas men den dam som ansvarade för gasen på Vårdapoteket försäkrade honom om att det inte skulle vara något problem. Summan skulle till och med läggas in i förskott, innan fakturan var betald så det inte blev problem med att hämta ut mediciner, alltså att vi skulle få betala för sådant som vi inte "borde" betalat för i och med att vi köpt gasen. Månadsslutet (mars alltså) kom och fakturan betalades. Till AGA gas.

Sen en vacker dag för ett par veckor sedan (alltså någon gång i mitten av april) skulle Tomas hämta ut lite örondroppar åt mig på apoteket. Då visade det sig att gasen inte alls fanns inlagd. Skumt. En tid senare kom ett märkligt brev från Vårdapoteket på Universitetssjukhuset i Linköping. Det innehåller en kreditansökan till PayEx Kredit (som jag inte vill ha). En fullmakt för ett par personer i personalen på detta vårdapotek att använda min kredit hos PayEx. Där har man plitat dit "Gäller vid debitering av syrgasfakturor på delbetalningskonto när det inte är frikort." På ett annat ställe har man skrivit dit "Faktura finns till betalning!" Jag fattade inte så mycket eftersom ingenting förklarades närmare utan ringde upp och frågade varför jag fått detta underliga brev. Jo, jag skulle ju betala räkningar från dem så då måste jag ha kredit. Men jag har ju betalat, tyckte jag. Jo men det fanns mer räkningar. Att hyra gasen kostar 600 kr i månaden.  Varpå jag muttrade att de skulle få tillbaka sin gas, jag vill i alla fall inte ha den och betala så mycket för eländet. Hon visste i alla fall inte hur jag skulle lösa problemet med att betalningen inte gått in på mitt högkostnadskonto och lovade att återkomma när hon visste. Två dagar senare ringde de tillbaka och sa att de inte visste hur de skulle göra det, men att de skulle återkomma igen. Detta var den 25:e april. Alltså för åtta dagar sedan.

Sedan dess har jag inte hört någonting. Förrän idag. Tio dagar sen jag ringde med mina frågor. En dam ringer upp och säger att hon inte ens skickat en faktura till mig. Vad konstigt då, jag har nämligen fått en! Och betalt den dessutom! Ettusensexhundrasextioåtta sköna kronor. Det verkade hon inte ens tro på. Troligen tror tanten att man blir dum i huvudet när man är sjuk. Syrebrist kanske i det här fallet. Att man inbillar sig att man får fakturor som man betalar fast ändå inte. På nåt sätt. Därför måste jag nu ansöka om kredit så hon kan skicka mig fakturan jag ska ha för gasen. Den som jag inte fått men ändå betalt.  Så kan man också som anställd på Vårdapoteket på Linköpings Universitetssjukhus unna sig att vara både vara dryg, otrevlig och faktiskt antyda att kunden inte talar sanning.

Man tar sig för pannan. Det företag som fakturerat mig är AGA Gas. Hur AGA Gas och Vårdapoteket sköter sina mellanhavanden har jag ingen aning om. Det är liksom inte mitt jobb som kund att ha det heller kan jag tycka. Om jag får en faktura för gas som levererats hem till mig är det kanske inte riktigt mitt jobb att hålla reda på till vem den räkningen ska betalas om betalningsmottagaren bara framstår som någorlunda rimlig och det får man väl säga att AGA  gör i det här fallet. Och varför skickar AGA en faktura? Tja inte vet jag. Inte heller det är mitt jobb att veta. Jag är kund hos Vårdapoteket, inte deras ekonomiansvariga.

Jag bad att få prata med chefen men hon var på ett möte. Samma dam jag talat med tidigare ringde tillbaka men då var det Tomas som pratade med henne. Vi blev i alla fall inte klokare av det samtalet. Nu har jag mailat till dem, med kopia apotekschefen. Hade inte hennes mailadress så jag chansade på namn och företag och det verkar inte ha studsat än i alla fall. Skickade med en bild på följesedeln där det tydligt står att Vårdapoteket i Linköping är inblandat. På måndag ringer jag deras förbannade huvudkontor om de inte hört av sig innan morgondagens slut. Nu jävlar är jag på krigsstigen.

Visst BLEV det bra med de privata apoteksföretagen? Allt som är privat är så himla läckert, bra och fantastiskt. De är liksom lite proffsigare. Lite mer service minded. Lite vassare. Inte som på de gamla statliga Apoteken där man aldrig fick nån hjälp. Avslutar som jag började - SUCK.