Bläddrar lite bland gamla bilder på hårddisken och inser vad mycket som hänt under det här senaste året. Hur mycket sämre jag blivit, vilka saker jag inte orkar längre - idag känns det inte som om jag orkar någonting direkt... ont i hela kroppen, stel, öm... Det är bara skrutt med den här kroppen! För ett år sen gjorde jag och Nike saker tillsammans och jag åkte till New York! Nu kan jag inte ens gå ner till affären eller hämta Nike på fritids. Jag undviker nog det mesta, att springa i trappan i "onödan" t.ex. Jag sitter mest här och väntar på att nåt ska hända. På måndag är det dags för doktorn igen, jag hoppas verkligen jag kan få må lite bätttre sen, åtminstone så jag kan gå eller ta elcykeln. I alla fall så bra att jag kan ta mig upp för trappan eller upp från stolen utan att det är förenat med larvigt mycket ansträngning.
Men till min brevlåda kommer det fina paket! Fina Karin och Anna har gjort mig glad med sina överraskningar och i mailboxen får jag också fina snälla meddelanden om hjälp och stöd här i livet, det är härligt underbart fint av er! Och det betyder massor!
Nu är det dags för en träff med virknålen igen, det är väl det enda jag kan göra i princip här på dagarna utan att överanstränga mig...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar