Läser precis att Johanna som bloggat om sin kroniska bröstcancer i Sörmlands Nyheter avlidit idag. Jag träffade henne aldrig, men meningen var att hon skulle kommit med på familjehelgen i början av sommaren. Tyvärr blev hon för dålig för att det skulle gå att genomföra och idag orkade hon inte längre. Ja vad säger man när en ung mamma med två små barn dör? Det är så sorgligt och det har varit alldeles för många döda nu på sista tiden, alla döda är för många döda, men det här är verkligen, verkligen alldeles för många. Och så händer det igen.
Det märkliga var att jag trodde jag såg henne idag, Johanna. När jag kom gående in på mottagningen trodde jag att hon satt där i en stol, men när jag tittade till ordenligt fanns det inte minsta likhet mellan Johanna och tjejen i stolen. Det må låta flummigt men jag kände mig av nån anledning helt säker på att det var hon och jag blev glad för att äntligen få träffa henne och dessutom se att hon var där och mådde bättre, eftersom hon inte bloggat på länge och hon mådde ganska dåligt i sina sista blogginlägg. Underligt men kanske, kanske var det Johanna som var där. På något sätt. Tanken är i alla fall ganska trösterik, av nån konstig anledning som jag inte kan sätta fingret på.
Sov gott finaste Johanna, nu slipper du alla smärtor och får vila.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar