Svengelska

Nike och de andra barnen (the Forest Toffle Bombers you know)
bygger fågelmatare

Insåg hastigt och lustigt att det förmodligen hade sina fördelar om jag tog en influensaspruta i år. Mina lungor är ju inte direkt i toppskick. Ringde bröstsjuksköterskan och hon tyckte också att det var en bra idé så idag fick jag hålla mig hemma (men jobba) och sen åkte jag tillsammans med Nike som fick följa med för att hålla mig i handen, till vårdcentralen inne i Gnesta.

Jag var klart yngst i samlingen som var där för att få sin alldeles kostnadsfria vaccination. Det var löpande band-principen som gällde och det gick verkligen undan. Snabbt var det min tur. Nike tog sin uppgift på största allvar och höll mig i handen och såg medlidsamt på mig. Sen var det klart. Utan att jag känt minsta lilla stick i armen ens. Men jag kände mig ganska duktig ändå, fick tyvärr inget bokmärke, ingen plastleksak och inget klistermärke men jag lovar, jag VAR duktig.

Nike och jag köpte med oss bullar och tog bussen hem igen. Där var det bara att sätta sig ner och jobba lite mer eftersom jag lyckats klanta till det och slänga hela den text jag skrev innan jag åkte iväg, veckans Staffblog-text för min del. Det är inte helt lätt att blogga på engelska. Det är faktiskt skitsvårt. Dels för att jag är ganska ovan vid att skriva på engelska över huvud taget, det var rätt länge sen jag gjorde det. Men allra svårast tycker jag är att hitta det där "bloggspråket".

Jag sliter mitt hår varje vecka, det gäller ju att hitta på något intressant att skriva om också, och när jag väl är klar känner jag mig ytterst nöjd med mig själv. Svårt men roligt och utvecklande! Idag var det dessutom ingen som kollade igenom det efter fel så det var lite extra läskigt, bloggredaktören Oliver kanske går loss på inlägget imorgon när han är tillbaka ;-).

Jag använder Google Translate en del när jag skriver. Mest för enstaka ord men jag brukar också kolla meningar och stycken ibland. Då blir det ju allt som oftast lite tokigt. Eller mycket. Idag när jag skulle skriva om Skogsknytte lyckades Google Translate översätta ordet till två olika saker på två olika ställen i texten. Först Forest Toffle Bombers och sen Forest Toffle Initiators. Hm.... visserligen ganska kul men kanske inte HELT korrekt :D. Inte för att jag ens trodde att det gick att översätta, men det är alltid kul att testa. Hädanefter kommer jag inte kunna tänka Knytte utan att tänka Forest Toffle Bombers. Men i alla fall, ifall ni saknar Forest Toffle Bombers eller knyttar i bloggtexten beror det på att jag till sist bestämde mig för att helt skippa en massa förklaringar om att ungarna gick i olika grupper beroende på ålder, så jag kallade hela rasket Skogsmulle istället. Eller som de säger på engelska Forest Mulle. Forest Mulle Bomber kanske vore roligare i och för sig...

Imorgon är jag ledig. Nike och jag ska ta en tur och uträtta ett litet ärende, sedan väntar en fullspäckad helg med spa-träff och middag tillsammans med en massa Cancertjejer, upprop inför det lyckoexperiment som ska genomföras i Gnesta och sist men inte minst ska vi på dop.

Missa inte Rosa Bandet-auktion och lotteri på Nytt om sytt förresten!

Bilderblogg

Dags för lite bilderblogg igen. Först mina nya skor! De är hur sköna som helst och dessutom riktigt snygga. Så snygga att jag lät den stå på min fina dator ett tag till och med. Dessutom har jag skaffat Hipstamatic till iPhonen nu. Långt efter alla andra mycket ballare förstås ;-)

Och så några trädgårdsbilder. Jag hittade lite kryddor i komposten för några veckor sedan. Trodde de dog i höstas men nejdå, de levde och hade hälsan och började växa fram på vårkanten där de låg. Så jag plockade upp dem och planterade om dem. Det är kryddorna i krukan närmast kameran. Ser rätt pigga ut för att vara döda va? Hm.... Så köpte jag fler kryddor och planterade några stackras ynkliga kökskryddor (såna i plastkruka från ICA ni vet). Så nu växer rosmarin, salvia, gräslök, timjan, oregano, dragon, citromeliss, dill och persilja så det knakar i min lilla "kryddträdgård" som är placerad på två gamla stolar nedanför trappen.

Här ska det också växa sådant man kan äta! Jag gillar mest att odla det som går att använda, fast jag börjar faktiskt bli mer och mer intresserad av blommor som bara odlad för sin skönthets skull också. Odlingsbänkar ska vi ha i år i alla fall, där har jag nu sått morötter, rädisor och lite olika sorters sallad. I den andra odlingsbänken blir det mangold och sockerärter.

Så här ser vårt hus ut från baksidan. Äkta sjuttiotal! Gullringehus heter just denna modell på sjuttiotalsvilla, ganska vanlig när det begav sig. Många hus på vår gata är likadana också fast den individuella friheten var rätt stor. Det finns olika möjligheter att placera entrén och huset byggdes antingen som suterränghus eller med hel källare. En massa leksaker ligger i alla fall alltid och dräller i anslutning till vårt hus som ni kan se på bilden :-).
Det här är blommor som växer bra hos mig! En pion i bakgrunden, fast den ser lite ynklig ut i år, vet inte om det är vintern eller om jag misskött den på något sätt (säkert har jag misskött den). Den blå blomman växer snällt och jag får tukta den varje år så den inte brer ut sig för mycket. De gula är ännu värre, bara tar över rabatten, jag måste börja ta bort dem nu för annars blir det bara såna blommor där och det var inte meningen....

Rosa snygga tulpaner som jag fick (i form av lökar) av Sussi i höstas. Pillade ner dem och sen blev det vinter och så småningom vår och jag kliade mig i huvudet och undrade vad sjutton det var för tulpaner som växte där. Det tog ett tag innan jag kom ihåg. Men fina är de! Blommar snällt och i mängd.
Och så några bilder från knytte i söndags. Jag släpade med mig Nike upp till knytteplatsen, 2,6 km är det och både hon och jag tog oss dit till fots! Faktiskt en prestation ska ni veta! Vägen dit slutar med en rejäl uppförsbacke, först upp till skolan, sedan är det platt ett tag och sedan är sista biten rena bergsbestigningen. I alla fall för mig. På hemvägen var Nike rejält trött i benen, hon hade ju också lekt för fullt de 1,5 timmar vi var uppe på knytte också. Som tur var hade jag med mig vagnen så hon fick åka nästan hela vägen hem. Med den lilla omväg vi gjorde runt affären blev det en 5,5 kilometers promenad för mig i söndags.

På bilden ser ni förstås Nike som sitter i regnet och fikar varm choklad och kex. Mums!

Knyttefröken Gunilla ställde till med snigelkapplöpning också. Sniglarna döptes efter några av de närvarande föräldrarna. En snigel fick heta Kajsa och den verkade väldigt pigg och alert jämfört med de andra. Tyvärr var Kajsa också mycket ofokuserad. Här ser ni henne krypa iväg på en pinne istället för åt höger dit hon skulle.

Snigeln Lasse (närmast kameran till vänster) tog ledningen. Kajsa fortsatte sin färd mot okända mål.

En annan aktivitet som ägde rum på söndagens knytte var att bygga hus till maskarna. Maskar och sniglar var temat och huset till höger byggdes av Nike. Nära kompisens, så nära att det blev radhus där maskarna kunde bo och lätt gå och hälsa på varandra :-).