Äntligen fick jag slå mig lös inne i stora staden! Tog buss och tåg från Björnlunda till Stockholm. Jisses vilken tid det tog! Trodde aldrig jag skulle komma fram. Jag har verkligen legat av mig när det gäller att pendla. Har ju inte gjort det under någon längre period sedan försommaren förra året.
Kom fram till sist i alla fall och hittade restaurangen Bistro Creme på Blaiseholmsgatan där Tweetupsthlm redan var i full gång. Trädde in i ett rum fullt av twittrande trevliga människor. Träffade en hel del bekanta sen tidigare men också många nya ansikten. God mat och gott vin och intressanta diskussioner.
Det blev mycket snack om webb i allmänhet och twitter i synnerhet. Om det där som väl till och med de mest stofila gamla cheferna snappat upp vid det här laget: "Det som skrivs på internet finns där för evigt!". Som vanligt är det häpnadsväckande hur människor som leder stora företag inte vet mer om den informationskanal som blir allt viktigare och snart, om den inte redan är det, den allra viktigaste. Det där gällde kanske för ett par år sedan. Idag är flödet så ymnigt och snabbt att det inte finns en chans att hitta information som är äldre än några månader - högst - på nätet i de allra flesta fall.
Så pratade vi lite om avsaknaden av strategi för sociala medier. "Vi ska finnas på Twitter, det är ju jättebra" säger man på företagen. Och så har man inte en aning om vad det är knappt. Att det finns möjlighet att svara t.ex. Att det handlar om tvåvägskommunikation. Det är så många som glömmer det. Gör inte det misstaget, oavsett om du twittrar för ett företag eller om du är politiker. Tvåvägskommunikation, dialog och att följa dem som följer dig är det viktigaste av allt :-).
Ibland kan jag själv tycka att Twitters 140 tecken är alldeles för lite utrymme. Kanske är det därför det är så roligt att träffa andra twittrare? Man får ett litet smakprov på ett mycket begränsat antal tecken, nyfikenheten väcks och sedan vill man helt enkelt ha mer av the real stuff?
Sen tog jag tåget hem till spenaten igen. Det blev regionaltåget hem, hade fått nog av pendeln för den här gången. Blev upphämtad av Tomas vid tåget, och så var det bara att åka hem och tacka barnvakten Ellinor som fått hantera Nike hela kvällen, en prestation :-).
Det var i alla fall precis vad jag behövde att slå mig lös en kväll på stan, träffa trevliga människor, mingla lite, äta och dricka gott. Såna här äventyr tar dock lite på krafterna märker jag, men det får vara värt det eftersom det gör själen så gott.
