"Det största man kan göra i livet är att hjälpa andra människor. Det är, tro det eller ej, faktiskt det enda här i livet som har ett bestående värde." (Karl Schultz-Köln, SN 111008)
Det klokaste jag läst på länge. Så enkelt men så sant.
Annars är väl allt rätt OK här. Jag är ganska pigg tycker jag. Fast två kvällar ute på byn, trevliga och goda middagar hos Jenny och Rickard med familj och pappa och Sigrun tog faktiskt ut sin rätt märkte jag i fredags då jag inte orkade göra mycket mer än sova. Men igår var jag pigg igen, var med Nike på simskolan och äntligen börjar det lossna i stora bassängen för henne. Hon är mamma upp i dagen. Vatten ska betraktas med misstänksamhet. Kallt och jävligt är det också, oftast.
Just nu håller jag på med lite broderier, har en gammal märkbok som kommit till användning. Men det där med att brodera är nog inte min grej. Jag misslyckas med att räkna och allt blir tok. Jaja, det blir nog bra till sist.
Har problem med mina hudmetastaser, de vätskar sig och blöder och joxar. De verkar inte bli fler eller växa nämnvärt, de bara bråkar. De sitter väldigt tokigt till också när man ska sätta på förband, men det går med lite list. Hjälpligt i alla fall. Imorgon är det dags för läkarbesök igen, för att följa upp hur det gått med antikroppar + antihormoner samt det långtidsverkande morfinet. Ingen röntgen eller prover innan denna gång så jag väntar mig inga läskiga besked, så det känns ganska lugnt. Sen ska jag fixa nytt pass tänkte jag. Jenny, tack för att du kollade upp så jag nu vet att ja, man FÅR ha peruk på sig på passfotot och även sjal om man vill. Så slapp jag putsa flinten imorgon ;-).
