Känner mig lätt förvirrad i min nya arbetslösa tillvaro. N gör sista dagen hos dagmamman idag, hon skulle egentligen varit där ytterligare en vecka, men nu får det bli långledigt istället. Efter att ha lämnat N gick jag hem, drack min morgonlatte och satte mig för att läsa. Efter fem minuter infann sig rastlösheten och jag satte igång med att rita mönster till en kjol. När jag behövde ett måttband hamnade jag i syrummet där jag såg att det fanns ett enormt berg av stryktvätt så jag satte igång med att stryka några plagg.
Stryka tröttnar i alla fall jag rätt snabbt på så efter tio minuter vid strykbrädan irrade jag vidare ner till arbetsrummet och nu sitter jag här och bloggar.
Total förvirring alltså. Jag pysslar med allt och ingenting. Känns ganska symboliskt, det är så mitt liv känns för tillfället. Ska jag plugga eller ska jag söka jobb? Ska jag fortsätta med det jag hållit på med eller ska jag göra någonting annat? Ska jag vara anställd eller ska jag starta eget? Ska jag vara bitter, arg, ledsen, glad eller lättad?
Ingen vet, allra minst jag själv. Nu måste jag putsa vinterstövlarna. Sen ska jag städa arbetsrummet. Samtidigt tänkte jag diska, kamma håret och passa på att ta körkort.
Gah!
3 kommentarer:
Låter jobbigt. Hoppas verkligen du kommer på vad du vill göra nu. Tycker du ska skriva en lista över allt som ska göras för varje dag, för att inte bara "flyta runt".
Kram/bea
Så där blir jag också då det var då jag började med jobbexilinläggen i bloggen, försökte bestämma på morgonen vad jag skulle göra. Sen så försökte jag hålla mig till det med bra resultat ibland och mindre bra ibland och fick skriva en summering av dagen där jag rannsakade vad som blev gjort.
Du får sätta en lista bredvid datorn som du ser varje gång du hamnar framför den.
Att ha struktur på dagarna gör dem mer uthärdliga i början.
Gör min sista arbetsdag på detta jobb den sista juli.... Ohållbar situation på jobbet gör att jag lämnar. Går också ut i ett svart hål men har nog tänkt mig köra eget. Fotograf tillika journalist. Om jag kommer lyckas??? Ingen aning, men jag måste försöka.
Ulrica
Skicka en kommentar