Första behandlingen avklarad

Redan igår fick jag ju veta att jag skulle få antikroppar tillsammans med cellgifterna. Riktigt goda nyheter som ökar chansen för bra resultat rejält!

Idag var det dags. Gick upp och duschade och åt en stadig frukost för att vara redo. Jag har fått kortison sedan i tisdags och varit grymt hungrig och dessutom jättepigg. Trevliga biverkningar :). Mat finns det i alla fall så det räcker och blir över på den här avdelningen. Kanske lite vanskligt för mig som inte gått ner något i vikt, men många patienter behöver ju verkligen äta ordentligt. Jag hänger gärna på. Misstänker att det kommer att bli lite si och så med maten i alla fall när cellgifterna börjar göra mig trött och kanske även illamående. Bäst att ladda helt enkelt!

Sen väntade jag och väntade. Ronden kom. Läkaren verkade vara peppad och positiv, det kändes superskönt! Sen kom en sjuksyrra och en elev som hade hand om själva behandlingen. Det var mängder av påsar med olika medikamenter och sköljgrejer. Allt leddes in i tur och ordning via en pump och in i den CVK som sattes igår, alltså en stor infart på halsen som går att använda till starka mediciner och även att ta prover också.

Allt gick jättebra! Den enda reaktion jag fick var att blodtrycket gick upp lite men inte till några farliga höjder och under kvällen har det sjunkit igen. Men annars allt lungt.

Strax före behandlingen påbörjades kom Molly och syrran med en bunt riktigt obehagliga dam- och skvallertidningar. Va fan? SVENSK DAMTIDNING? Men jag erkänner - jag har läst den. Snaskigt värre. Jag skyller på att jag har cancer, då gör man lite som man vill :P.

Sen kom Tomas och Nike. Nike blev förstås helt överlycklig när hon fick träffa Molly igen. Syskonkärlek! Hon hade knappt ögon för någon annan och sen fick hon dessutom följa med Molly hem till henne i Solna. Lycka! Det behöver hon nu. Och Molly också.

Under behandlingen blev jag uppkollad varje kvart och efter har jag fått ta blodtryck varje timme, sista ska tas om en stund. Det är ju starka mediciner och de kan ha ganska kraftiga biverkningar. Nu hoppas jag att de istället bråkar med cancercellerna. Precis som de ska.

Det har helt enkelt varit en fullspäckad dag idag. Men riktigt bra. Härligt med sällskap och skönt att det gick så bra med behandlingen.

Planen som den ser ut just nu är att jag får nästa behandling om 21 dagar. Sedan ytterligare en med samma intervall. Tre stycken totalt alltså, sedan ska lungorna röntgas för att se om någon förbättring syns. Utifrån detta lägger man upp riktlinjerna för fortsatt behandling, om jag minns rätt får man mellan 6 och 8 stycken. Doserna kan också ändras utifrån reaktionerna i kroppen, kanske tål jag lite mer nu när allt gick så bra. Antikropparna kan tydligen också ge reaktioner endast första gången, sedan vänjer man sig.

Imorgon får jag min sista dos kortison. Sen antar jag att det blir lite eländigare med trötthet, illamående och förmodligen håravfall. Men jag ska nog klara det också, misstänker dock att mitt goda, speedade humör kommer försvinna inom ett par dagar, men det får ni ta ;)