En viss bloggtorka verkar ha infunnit sig

Tja... högsommar, värmebölja och torka i marker och tidningar, även Spenatmamman verkar ha drabbats. Det kan möjligen hålla i sig, jag lovar inget. Det är ganska skönt att ta lite datorledigt och dessutom är det svårt att skriva när jag har armstrumpa och handske. Just nu fuskar jag och är utan :-).

Nåväl, sedan jag sist skrev något har jag hunnit med både det ena och det andra. Mest svettats förstås. Premiärätit mangold, egenodlad gurka och äntligen T O M A T! Hurra! Badat ute vid havet, det var så skönt och blåste härligt och jag doppade mig till och med fast det var satans så kallt.

Idag var jag i Eskilstuna och fick påfyllning med cellgifter och antikroppar. Nu är det bara två gånger kvar. Vad som väntar sen vete sjutton, kanske antikroppar var tredje vecka, de har ju fungerat finfint hittills så varför ändra på ett vinnande koncept? Får veta någon gång i september när jag ska träffa läkaren nästa gång. I så fall blir det lite bättre, färre biverkningar och ingen provtagning på VC inför varje omgång i alla fall.

Har letat lite alternativa sjalknytningstrix ikväll, hittade den här videon bland många andra och tyckte den sista knytningen var fin. "Bandanan" är den jag oftast kör eftersom de flesta av mina sjalar är fyrkantiga. Håll till godo. Och det finns massor av fler sjalknytningstips på YouTube. Funderar på att testa hijab. Alltid retar det nån ;-)

Fjärde gången gillt

Fick fjärde behandlingen idag. Nu är kroppen fullproppat med nyttigt gift. Ninjan är på gång och hjälper till. Bort bort bort cancerceller! Det här var sista planerade behandlingen, nästa vecka är det dags för besiktning hos läkaren. Har behandlingarna fungerat som de ska? Hur går vi vidare? Har ingen aning än så länge, det får jag veta nästa fredag. Tills dess - limbo. Det är svårt att planera något när jag inte vet hur det blir.

Hur som helst, här ser ni min fina droppställning. Cellgift i lilla påsen och saltlösning i den lite större. Proceduren är att jag först får antikropparna. Sedan får jag illamåendemedicinerna innan cellgifterna, jag tror det är en ren anti-illamåendesdos och en dos kortison. Och sen är det dags för cellgifterna. Varje påse tar ungefär en timme.

Så här ser det ut i behandlingsrummet. Sköna fåtöljer med fotstöd om man vill. Nike var med en stund och snurrade lite och fjäskade för favoritsköterskan Anna, hon som sköter om mig när jag kommer.

Efter en sushi-middag på stan i Eskilstuna styrde vi hemåt igen genom ett ljuvligt somrigt Sörmland. Hemma blev det en stund ute i trädgården innan myggen blev förjäkliga. Nike hittade såpbubblor och blåste som en galning innan en liten olycka skedde och hela flaskan med såpvatten rann ut över berget ni ser på bilden. Det är perfekt att ha en bergknalle i trädgården. Ingen gräsmatta där att klippa och vackert är det också - året runt. Dessutom växer det vackra saker i skrevorna - t.ex. kattfot, lewisia och taklök. Jag tänkte försöka få växterna att sprida sig lite genom att lägga ut lite mer jord. Det vore läckert om berget bitvis täcktes av växter.

Nu är det dags för lite cellgiftskoma antar jag. Eller åtminstone lite kroppsvärk. Ska bli spännande att se vilka biverkningar som anmäler sig den här gången...

Behandling nummer två avklarad

Drog iväg till Eskilstuna i snöblandat regn, letade oss fram till onkologmottagningen där vi fick träffa sjuksköterskan Anna som ska ta hand om mig var tredje vecka.

Först fick hon äran att öppna plåstret som suttit under venporten. Jag var bra sugen på att pillra bort det igår kväll men sansade mig. Men det såg i alla fall jättefint ut under förbandet när det intorkade blodet var borttorkat i alla fall ;-).

Sedan lite fix med att koppla mig till slangen, blod till prover togs och sen var det dags för Herceptinet. När svar på blodprover kom tillbaka blev det grönt ljus även för cellgiftet (Taxotere). Även blodtrycket var bra, så formen var det tydligen inget fel på, skönt det! Venporten fungerade bra i alla fall och den sitter helt perfekt mellan behåbandet och en urringningen. Snyggt ditsatt doktorn!

Nike var mycket nöjd med dagens besök, hon blev furstligt underhållen av syster Anna som gav henne ritpapper, kritor, ritade med henne och dessutom kopplade gosedjuret Pingu till en slang med en stoooor spruta så även han kunde få lite medicin om han skulle behöva. När jag var klar och vi skulle gå grät Nike bittert och besviket över att den skojiga dagen på onkologmottagningen var slut.

Nu har jag ytterligare två behandlingar inbokade om tre respektive sex veckor. Sedan är det dags för läkarna att utvärdera och besluta om hur de ska fortsätta rädda livet på mig. De gör sitt jobb, jag gör mitt jobb.

Ja det var väl det hela. Nu återstår att se om jag får några nya biverkningar den här gången. Känner mig ruggigt trött redan nu men jag misstänker att det kommer att gå över snart eftersom jag tog 16 betapred (kortison) för bara en liten stund sen.

Första behandlingen avklarad

Redan igår fick jag ju veta att jag skulle få antikroppar tillsammans med cellgifterna. Riktigt goda nyheter som ökar chansen för bra resultat rejält!

Idag var det dags. Gick upp och duschade och åt en stadig frukost för att vara redo. Jag har fått kortison sedan i tisdags och varit grymt hungrig och dessutom jättepigg. Trevliga biverkningar :). Mat finns det i alla fall så det räcker och blir över på den här avdelningen. Kanske lite vanskligt för mig som inte gått ner något i vikt, men många patienter behöver ju verkligen äta ordentligt. Jag hänger gärna på. Misstänker att det kommer att bli lite si och så med maten i alla fall när cellgifterna börjar göra mig trött och kanske även illamående. Bäst att ladda helt enkelt!

Sen väntade jag och väntade. Ronden kom. Läkaren verkade vara peppad och positiv, det kändes superskönt! Sen kom en sjuksyrra och en elev som hade hand om själva behandlingen. Det var mängder av påsar med olika medikamenter och sköljgrejer. Allt leddes in i tur och ordning via en pump och in i den CVK som sattes igår, alltså en stor infart på halsen som går att använda till starka mediciner och även att ta prover också.

Allt gick jättebra! Den enda reaktion jag fick var att blodtrycket gick upp lite men inte till några farliga höjder och under kvällen har det sjunkit igen. Men annars allt lungt.

Strax före behandlingen påbörjades kom Molly och syrran med en bunt riktigt obehagliga dam- och skvallertidningar. Va fan? SVENSK DAMTIDNING? Men jag erkänner - jag har läst den. Snaskigt värre. Jag skyller på att jag har cancer, då gör man lite som man vill :P.

Sen kom Tomas och Nike. Nike blev förstås helt överlycklig när hon fick träffa Molly igen. Syskonkärlek! Hon hade knappt ögon för någon annan och sen fick hon dessutom följa med Molly hem till henne i Solna. Lycka! Det behöver hon nu. Och Molly också.

Under behandlingen blev jag uppkollad varje kvart och efter har jag fått ta blodtryck varje timme, sista ska tas om en stund. Det är ju starka mediciner och de kan ha ganska kraftiga biverkningar. Nu hoppas jag att de istället bråkar med cancercellerna. Precis som de ska.

Det har helt enkelt varit en fullspäckad dag idag. Men riktigt bra. Härligt med sällskap och skönt att det gick så bra med behandlingen.

Planen som den ser ut just nu är att jag får nästa behandling om 21 dagar. Sedan ytterligare en med samma intervall. Tre stycken totalt alltså, sedan ska lungorna röntgas för att se om någon förbättring syns. Utifrån detta lägger man upp riktlinjerna för fortsatt behandling, om jag minns rätt får man mellan 6 och 8 stycken. Doserna kan också ändras utifrån reaktionerna i kroppen, kanske tål jag lite mer nu när allt gick så bra. Antikropparna kan tydligen också ge reaktioner endast första gången, sedan vänjer man sig.

Imorgon får jag min sista dos kortison. Sen antar jag att det blir lite eländigare med trötthet, illamående och förmodligen håravfall. Men jag ska nog klara det också, misstänker dock att mitt goda, speedade humör kommer försvinna inom ett par dagar, men det får ni ta ;)