Trodde knappt jag skulle få sova något i natt med mitt stora inplåstrade sår. Men se, det gick alldeles utmärkt att sova alldeles som vanligt, så det gjorde jag i 8-9 timmar sådär. Sen behagade unga fröken i familjen vakna. Hon deklarerade att hon minsann varit avundsjuk igår när jag och Tomas varit på sjukhuset. Ja, tacka fasen för det. Sjukhuset lyckades personalen på Victoriaenheten på Mälarsjukhuset göra till ett underbart ställe för en treåring. Ett ställe där man alltid får glass till exempel. Där det finns roliga leksaker. Där man får massor av roliga doktorsgrejer med sig hem, riktiga grejer!
Nå, tur för Nike att hon ska få följa med till sjukhuset igen på onsdag när det är dags för nästa behandling för min del. Så har vi sagt att vi ska göra, sjukhuset och det som händer där får bli något naturligt och en del av livet.
Idag känner jag ingenting av venporten faktiskt. Det är klart att armen är lite orörlig men ont gör det inte, perfekt! Imorgon ska jag våga mig ut i knytteskogen och förmodligen också ut på en fika på stan efteråt. På måndag ska jag nämligen in till Stockholm och titta på peruk, bäst att öva lite först kanske.
4 kommentarer:
Låter alldels förträffligt med sådant omhändertagande på sjukhus. Och va bra att operationen inte satt större spår.
Ha det härligt!
Hej!
Bloggkompisen från Svinsjön undrar; Får du medicin via denna slang och varför morfin är det för att behandlingen gör ont eller sjukdomen.
För övrigt tror jag att rödvin i viss mängd är synnerligen väl unt!
Vi är många som följer Din och dins familjs kamp och inser hur stark? du kanske är med din öppenhet.
Go for it Kajsa!
Göran - ja, den används för mediciner, som en infart i armen ungefär fast mer permanent. En fördel är att man slipper sticka, venerna brukar inte vara så samarbetsvilliga efter ett tag. Om jag förstått saken rätt kan man använda venporten både för att fylla på med mediciner och ta blodprov t.ex. Jag ska få behandling med cellgift + antikroppar var tredje vecka och där emellan blir det nog en del annat då och då i alla fall men nu kommer jag i alla fall slippa sticken! Tanken är att den inte ska synas mer än som en liten liten utbuktning.
Morfinet fick jag mot hostan, men nu är hostan borta så jag klarar mig utan det där eländet, ganska skönt faktiskt.
Rödvin är tyvärr förbjudet, men jag fuskade med rosé igår, det är ju ändå rosa :)
Jag vet aldrig riktigt vad jag ska skriva, så därför skriver jag ingenting dumt nog.
Du har på kort tid lärt dig leva med denna sjukdom som faktiskt inte ens borde få finnas. Den följer dig i allt du gör men det är du som har komandot. Fortsätt så så har du "snart" krymp den och förpassat den till kroppens förråd (var det nu finns) där den får husera till du är hundra år!
Stora, många och idel varma kramar från Kulan.
Skicka en kommentar