Fortfarande proppmätt

Igår så var det äntligen dags för mig och Tomas att bege oss in till Stockholm och Mathias Dahlgrens Matbaren. Som jag hade sett fram emot denna middag, tittat på kuvertet med presentkortet nästan varje dag, klappat lite på det och funderat på de underbara rätter som skulle dölja sig bakom "Kökets val". Nu skulle alla hemligheter avslöjas, snart mycket snart.

Vi tog bilen in till stan, med stopp på Plantagen (där jag köpte en japansk trädpion bland annat, mer om detta senare) och sen en trevlig fika och plantöverlämning hos Inger med familj vid Långsjön. Till sist landade vi hemma hos syster P och gänget i Hammarby Sjöstad, ställde bilen, lämnade Nike och begav oss in mot Blasieholmskajen.

Dörren in till restaurangen hade en mycket diskret skylt, men vi hittade in i alla fall. Vi valde att sitta ute och äta, en skön försommarkväll ska man väl inte kasta bort inomhus. Tomas körde så det var bara jag som drack vin, men Tomas såg ändå ganska nöjd ut med sitt mineralvatten som kostade 85 kronor. Det kan man väl säga att det kanske var lite dyrt, men jag antar att det ingår i paketet på ett sådant etablissemang att vattnet inte kommer ur kranen och är gratis :-).

Den första rätt vi serverades var strömming med pepparrot, sikrom och färskpotatis som slungats i smör. Funderade lite på när jag ätit strömming senast, jag har aldrig varit så jätteförtjust i den fisken, så det var nog ganska länge sedan. Den här strömmingen gick dock inte att klaga på över huvud taget. Suveränt gott! Eftersom både rom och pepparrot är två absoluta favoriter hos mig gick det såklart inte att vara missnöjd.

Nästa rätt var en ångkokt sej från Bohuslän. Serverad med beurre blanc, sparris från Gotland och svamp. Grym den också. Tomas såg att att svimma av lycka när han smakade på den firren och ja, det gjorde nog nästan jag också, den var faktiskt precis så god.

Sedan fick vi ta en liten paus i ätandet, det var inga små portioner som serverades direkt. Innan det var dags att gå på kötträtten fick vi andas lite och sen.... serverades vi en rejäl bit oxfilé som bara var hastigt stekt och väldigt väldigt ostekt i mitten. På den vattenkrasse och någon sorts majonnäs. Här såg Tomas dock lite missnöjd ut, han är inte så värst mycket för rå mat. Men det är ju jag så det jämnade väl ut sig. Fantastiskt gott!

När vi kommit någonstnas hit i middagen började det också hända saker utanför restaurangen. Först kom ett gäng brandbilar från Södermalm. Sen kom ett gäng brandbilar från Östermalm. Det dök upp poliser och ambulanser och efter ytterligare en stund var det avspärrat kring hela Grand Hotell och vi satt innanför avspärrningen. Hotellgäster kom ut från hotellet endast iförda morgonrockar. Det visade sig att det visst brunnit lite på hotellet. Ingen större dramatik men lite spännande blev det ju onekligen när vi satt där och åt mitt i släckningen.

Efter köttet kunde vi fundera en stund på hur vi skulle orka pressa i oss efterrätt. Som tur var fick vi ta en liten paus. Sedan fick vi in en för-efterrätt - en kula underbart god plommonsorbet. Och uppvärmda av den en stund senare chokladbakelse med vildchoklad och någon sorts glass. Vid det laget var jag så yr av alla smaker och rätter att jag inte längre hörde vad det var vi åt. Det var i alla fall suveränt gott. Igen.

Och vinet var gott. Och servicen var helt oklanderlig, supertrevligt och bra på alla sätt. Det fanns nog ingenting som inte var bra. Kanske skulle jag själv inte ha så mycket smör i maten om jag fått välja men en klick smör eller två extra kan jag helt klart leva med :-). Tack alla ni som bjöd oss på den här suveräna kvällen!

På bilden ser ni den oerhört spännande brandkårsutryckningen ;-).