Just nu sitter jag ärligt talat och funderar på att avbryta sjukskrivningen, dra på mig ett munskydd och återgå i tjänst. Det är väl så man förväntas göra idag. Stupa på sin post liksom. Eller på pendeln på väg dit. Att vara sjuk ska man i alla fall inte ha råd med. Vara en parasit på samhället.
7 kommentarer:
Nej, du ska jävlar i mig inte avbryta nån sjukskrivning! Du har spridd bröstcancer och är mitt uppe i cellgiftsbehandling. Hur hjältemodigt det än låter med människor som jobbar sig heltid igenom en sådan behandling så snälla. Var snäll mot dig själv.
Om jag tar med mig sån där solariesprej då och sprejar hela tåget, mina medpassagerare och allt på jobbet? *funderar på alternativa lösningar* ;)
Näpp. ;)
Och att tvätta dig själv och alla andra i sprit funkar inte heller. Du förblir hemma och så var det med det. Tänk på kriget din kropp är inblandad i, nästan bokstavligen. Jag gjorde allt för att jobba och gjorde mig också allt sjukare på kuppen. Först senare förstod jag att det bara skadade mig själv. Men jag skulle bara vara hemma några veckor i första vändan - jag var hemma i ett år. Och sedan höll det på sådär. Det är en lång och komplicerad historia efter såhär många år och det ska just till att få en till vändning, eller ett avslut i viss mån. Den långa historien sparar jag för en annan gång. Men var snäll mot dig själv! Ta det från en som inte var det. Vikten av att vårda kropp och själ.
Spritbad kanske vore något annars? ;)
Nej på allvar. Det skulle inte funka. Eller det är klart att det skulle om det var allvarlig kris, ifall jag inte fick pengar från FK eller nåt.
Det känns bara så oerhört frustrerande att inte kunna påverka sin situation. Att vara helt maktlös och utlämnad till bankens och försäkringsbolagets ovilja, helt rättslös.
Att liksom försöka göra allt rätt och så blir man bara pissad på. Blä :(
Jag förstår precis. Tyvärr. Eller hur man ska uttrycka det.
När jag blev sjukskriven tappade jag fyratusen i inkomst. På sjukersättning minskade inkomstfeen med mer än femton procent till. Man ska liksom straffas lite för att man blir sjuk, för att man hade den dåliga smaken för att bli sjuk.
Vem som helst kan bli sjuk, det är nästan så att jag önskar alla politiker som fattar beslut om social- och sjukförsäkringar en period av sjukdom, utan diverse tilläggsförsäkringar.
Mejla om du orkar och vill klaga av dig lite mer.
Mejl kommer, jag har några jag tänkt skriva men har inte riktigt haft ro att sätta mig ner med det. Kram!
Ja, det tar enormt med energi att vara sjuk och man känner sig förnedrad över att bli misstrodd, att man inte duger. Det är trist att vi har ett samhälle som så tydligt är uppdelat i närande och tärande, mer än någonsin känns det som när man läser debatter och foruminlägg. Skrämmande.
Skicka en kommentar