Den här vägde i alla fall 1,8 kilo och jag gjorde mitt bästa för att få ut så mycket kött som möjligt från den. Vete fasen om det lyckades så bra bara... det blev förmodligen väldigt dyrt kycklingkött... Men gott var det i en supergod soppa (om jag nu får säga det själv). Ska förresten å det snaraste sätta igång med provsmaket av de olika vegorecepten... ifall ni undrar.
Sen måste jag bara visa vad vi har i skåpet. Prinsess-kaffe. Man får skämmas. Tur att vi har en burk att hälla kaffet i. Det var INTE jag som köpte det, jag lovar!
Efter middagen hade jag massor av kortisonenergi över. Jag fortsatte sisyfosarbetet med att plantera alla plantor jag sått. Några har fått bladlöss och dött, tur det kanske, det är tillräckligt med jobb ändå.
Nu är det verkligen läggdags. Imorgon är det dags för behandling nummer fyra i ordningen. En liten extrados som inte var inplanerad från början - jag skulle haft tre doser med herceptin och taxotere, men eftersom det fanns utrymme för ytterligare behandling så petade sköterskan in en. Ska inte till doktorn förrän i nästa vecka, och jag antar att man konstaterat att behandlingarna verkar funka så det var väl bara att köra... Sedan väntar middag på stan i Eskilstuna, jag kommer lägga min röst på.... sushi! :-)
Sen måste jag bara visa vad vi har i skåpet. Prinsess-kaffe. Man får skämmas. Tur att vi har en burk att hälla kaffet i. Det var INTE jag som köpte det, jag lovar!
Efter middagen hade jag massor av kortisonenergi över. Jag fortsatte sisyfosarbetet med att plantera alla plantor jag sått. Några har fått bladlöss och dött, tur det kanske, det är tillräckligt med jobb ändå.
Den här fina bänken kommer från vårt gamla Bönhus. Den behöver färg. Helst förra året. Jag ska ta tag i det i år. Snart.
Stämningsbild inifrån vårt än så länge inte allt för roliga växthus. Kolla, jag har tomater på en planta! Den plantan har jag dock inte sått själv, utan den fick jag av snälla Lasse som var förbi här om dagen. Gurkorna jag planterade om igår verkar ha blivit överlyckliga över den nya jorden, alla tre hade fått ett nytt bladpar under det senaste dygnet! Ja så där har mina små grönsaker det under sin livstid. Växer i vanliga hinkar, får vatten och lite hönsbajs och bor i ett fult växthus.
När jag skulle gå in sen hittade jag de här filurerna på en mossig sten. Nike hade varit ute och lekt och glömt Tommy, Annika, Fred och Daphne ute i skogen nästan! Stackarna. De fick följa med mig hem igen.
När jag räddat fenomenala fyran från att bli uppätna av Björnlundas vilda djur gick jag förbi odlingslådan och tittade till den. Allt har kommit upp nu. Först kom ruccolan, sen den blandade salladen, sen rädisorna och nu även morötterna. Allt väldigt smått än så länge men det går ganska snabbt ändå ju. Förutom i den andra odlingslådan. Men det är inte växternas fel utan snarare vårt... vi ska kanske ta tag i det där innan midsommar. Sockerärter och mangold ska växa där, vi borde ju hinna skörda men det blir väl ganska sent. Dock verkar det ju växa på bra i lådorna - det ligger lite gödsel i lådan som är i drift också...
Sista bilden då. Mina alliumlökar blommar. De är väldigt roliga och fina tycker jag. Dessutom sprider de sig som galna. Första året lät jag fröställningarna sitta kvar. Det har jag inte gjort sen dess... de sprider sig både genom frö och genom sidolökar verkar det som. Jag köpte 8 stycken för fem år sen och nu vet jag inte riktigt hur många jag har. Det där är bara några av dem. Om någon vill ha frö så hojta till så fixar jag det. Dock på egen risk :-).
Nu är det verkligen läggdags. Imorgon är det dags för behandling nummer fyra i ordningen. En liten extrados som inte var inplanerad från början - jag skulle haft tre doser med herceptin och taxotere, men eftersom det fanns utrymme för ytterligare behandling så petade sköterskan in en. Ska inte till doktorn förrän i nästa vecka, och jag antar att man konstaterat att behandlingarna verkar funka så det var väl bara att köra... Sedan väntar middag på stan i Eskilstuna, jag kommer lägga min röst på.... sushi! :-)
11 kommentarer:
Du tar väl dom på morgonen åtminstone? Då blir man mindre stirrig. (been there done that!). Energin är rätt trevlig förutom stirrigheten.
Tack för kommentaren hos mig! Natten gick bra sen så vi tröstar oss med det :) Det går ju över!
Jessika - nej jag ska ta dem på kvällen två dagar och sen på morgonen den tredje. Men det är OK, det är bara två kvällar var tredje vecka. Det var värre när jag fick superhöga doser på sjukhuset, och där fanns ju liksom inget att göra direkt heller.
Evasleva - härligt att höra att det gick bra!
Inte undra på att kycklingen var god, den kommer ju härifrån, bara 1 mil bort:)
Jag skulle gärna vilja ha lite fröer, jag kan skicka dej ett frankerat kuvert som du kan lägga frö i:)
Kram!
Åh jag vill jättegärna ha fröer! Går sånt att posta?
Och det låter ju fantastiskt att det verkar som behandlingarna funkar!
Egentligen, fast jag vet bara hur det funkar i autoimmuna behandlingar, så är det bäst att ta lejondosen av kortison på morgonen. Det är då kroppen producerar mest kortisol och man blir inte sådär jättestirrig så att man inte kan sova. Men som sagt, det är det jag har tagit kortison för, mina autoimmuna sjukdomar, inte i tumörbehandling.
Ja, fröer! Gärna!
Lisbet, Moderna och Inger - fröer kommer med posten när det blir dags om några veckor. Det går även bra att önska sig fröer från akleja och gullviva om nån vill ha. Lättodlade och sprider sig finfint de också. Det går jättebra att skicka och skicka inga frankerade kuvert, det behövs verkligen inte.
Jessika - jag är inte riktigt säker men jag tror att man får kortisonet främst mot illamåendet. Därför ska det tas kvällen innan, sen får jag tror jag en spruta kortison efter behandlingen och så ska jag ta igen behandlingskvällen, samt en halv dos imorgon på morgonen. När jag fick kortison lite mer regelbundet tog jag det på morgonen.
Kortison är antiinflammatoriskt, och ett stresshormon. När jag får en särskild behandling som ska "täppa till" mitt krassliga skelett så får jag kortison för att jag inte ska få reaktioner. Kortison avlastar också, t ex, benmärgen, från överdriven stress. Jag har mb Addison, d v s jag tillverkar inget eget kortisol (mina binjurar fungerar inte) så jag tar en daglig dos kortison för att ersätta bortfallet av kortisolet. Men så fort som kroppen utsätts för stress, i mitt fall kan det vara sådant som feber eller andra kroppsliga problem, så måste kortisondosen höjas för att på ett ungefär motsvara vad binjurarna skulle producera. Då kortisolets funktion är att få fart på dig behöver man det mesta på morgonen, då utsöndrar binjurarna mest. Sen utsöndrar kroppen också kortisol för att underhålla den mänskliga fight or flight-responsen.
När man ger mig mer kortison, än min dagliga dos som motsvarar bortfallet av den naturliga produktionen av kortisol, så känner jag det tydlig i att jag blir som en fnattig överaktiv kanin på amfetamin. Tänk dig kaninen i Alice i Underlandet. Lägg till Amfetamin ;).
Jessika - kan tänka mig att det är en dunderdos... på sjukhuset fick jag ju mycket kortison och då var jag som den där kaninen på amfetamin :D. Men just då kändes det ganska skönt, hade varit så otroligt trött och dålig så länge att det var som att födas på nytt! Även om det var lite trist att vara på sjukhuset just då när det inte fanns så mycket att göra av all den där energin. Men samtidigt hade jag ju ingen fysisk ork så det blev mest att sitta vid datorn, äta godis alt. glo på tv :D
Oavsett varför de ger dig stora mängder kortison i samband med behandlingarna så har det ju en anledning! Om inte annat just det där att det ger kroppens system avlastning så att du slipper effekter som just kortison kan minska eller helt ta bort. Med medicin så är jag sådär att pile it on. Bara jag mår bättre så har jag inte invändningar. Eller när det är ett nödvändigt ont. Då tillåter jag mig själv att klaga en aning :)
Skicka en kommentar