Plötsligt händer det

Idag känns det som en sån dag när det plötsligt händer.

Läkarbesök i Eskilstuna vid 11 i förmiddags. Hade så klart blandat ihop tiderna men börjar vänja mig vid att ha lite taskigt närminne för tillfället så jag dubbelkollar det mesta, så ingen fara på taket. Lämnade Nike och åkte iväg, var så nervös så jag trodde jag skulle kräkas rakt över doktorn.

Han pratade lite om min typ av bröstcancer, alltså den som är känslig mot antikroppar. För 10-15 år sedan innebar den här diagnosen en riktigt kass prognos, idag finns det riktigt bra mediciner och det är snarare en fördel att ha denna variant. 15% av alla bröstcancersjuka har den här variationen. Jag har dessutom en hormonkänslig tumör, vilket gör att man kan sätta in antihormoner också. Bra med andra ord.

Sen kom han till det viktiga. Hur sjuk är jag? Vad visar röntgenbilderna som tagits på sista tiden? Trots att jag själv känt mig bättre och bättre för varje behandling, till och med riktigt mycket bättre är det ju svårt att våga tro på det. I alla fall jag vill helst höra det från läkaren. Och jodå, allt ÄR jättebra! Så bra som det kan bli med en spridd bröstcancer. Lungornas tillstånd har förbättrats dramatiskt och skelettmetastaserna (som jag knappt ens visste att jag hade ärligt talat) är i läkning. Jag har svarat enormt bra på behandlingen.

Nu blir det ytterligare fyra behandlingar av samma sort - alltså herceptin (antikropp) och taxotere (cytostatika/cellgift) och sen blir det något annat. De där starka cellgifterna som taxotere är ska man inte använda för länge.

Jag är jätteglad såklart. Men samtidigt är det svårt att ta in. Känns som om jag nyss börjat acceptera att jag är sjuk, och nu ska jag börja förbereda mig på att "friskt" liv. För den här typen av cancer blir för fler och fler en kronisk sjukdom som vilken annan kronisk sjukdom som helst. Det finns inga garantier för att man gör det men det finns ändå en chans att man lever ett gott liv med detta under många år. Med behandlingar och kontroller men ändå.

Det finns också många bra behandlingar att pröva. Det kändes skönt att höra, även om jag mest känner att jag får nypa mig i armen och försöka fatta att det är så här bra nu. I sommar behöver jag inte tänka på cancerdöden. Sjukdomen finns i min kropp men just nu hålls den i ett stadigt grepp av medicinerna. Och ninjan. Cancern kommer inte bråka med mig just nu. Kanske senare, men inte just nu. Nu går allt bara åt rätt håll. I september blir det nya friska tag med nya mediciner och nya funderingar men det är nästan tre månader kvar tills dess.

Sen fick jag ett trevligt mail med ett bra besked från SEB också. Exakt vad det innebär ska jag få vidare information om nästa vecka, men så mycket kan jag säga i alla fall att det alltid är riktigt riktigt bra i min värld att kunna erkänna sina brister. Kan nog säga att jag är en ganska nöjd SEB-kund idag. Även om jag kanske är lite bråkig och arg emellanåt ;-).

Ja det var väl allt för idag. En snurrig dag. En bra dag. Jag är ganska utmattad och slut i huvudet. Men nöjd :-)