Hemma efter småländska äventyr

I måndags morse styrde vi kosan mot de småländska skogarna och Astrid Lindgrens värld i Vimmerby. Vi hade sällskap av goda grannar varav den yngsta familjemedlemmen också är Nikes kompis hos dagmamman.

Vi bodde på campingen som ligger alldeles i anslutning till själva parken. Helt galet fullproppat med folk, men rent och fräscht och en kort promenad bara, inget meck med parkering och elände. Naturligtvis hade vi med oss vårt finfina tält, köpt för en tältsemester på Öland förra årtusendet, en semester som regnade bort till stora delar men var trevlig ändå. Jag hade en uppblåsbar madrass att sova på, Tomas och Nike liggunderlag. När tältet var rest och bäddat drog vi in till Pippi, Emil, Ronja och de andra. Ungarna verkade mycket nöjda men det var varmt och svettigt värre förstås. Gah! Vi avrundade dagen med grillbuffé på Majkens kök, väldigt gott.

Någonstans mitt i natten vaknade jag av att min luftmadrass inte alls var så luftig längre. Nike skrek och hojtade i sömnen, billarm tjöt, raggarbilar rivstartade och Tomas låg och stånkade och sov ungefär lika mjukt och fint som jag på sitt liggunderlag. Vid fyratiden gav han upp och jag tog hans liggunderlag och låg på det och en sovsäck så gick det lite bättre men det var väl knappast någon av oss som var utsövd när vi stegade mot parken för frukost på Majkens och sedan ytterligare några timmars förlustelser.

Själv kände jag mig som en åttioåring ungefär, med magkramper av penicillin, fullt med blåsor i munnen, stel i hela kroppen och en känsla av att ha ungefär samma ork som en överkokt spaghetti. Men men, barnen tyckte nog det mesta var toppen i alla fall. Och vi vuxna var också nöjda, det var så fint allting. Kanske hade det varit lite smartare att åka en vardag i maj dock som vi funderade på ett tag :-D. Högsäsong i stekande hetta är inte riktigt min grej.

Nike gjorde dock något underligt med käpphästen (se bild högst upp). Jag som ett tag trodde att jag lyckats hjärntvätta henne tillräckligt mycket för att bli en hästfreak, det ser INTE ut som om hon är ett ämne för det på bilderna ovan. Jag har sett många ryttare kastas av över ett hinder men sällan en ryttare kasta hästen över hindret...

Mycket sorgligt också att lilla Herr Nilsson blev stulen ur vår skrinda! Nike hade vunnit honom på lotteri och sedan dess vårdat honom ömt. Sista anhalten innan vi åkte hem var Pippis Villa Villekulla och där låg Herr N och hans tvillingbrorsa i skrindan men plötsligt var Nikes Nilsson bara borta! Nån måste ha knyckt honom! Stor dramatik förstås, Nike som var tröttare än tröttast bröt ihop och jag fick rädda situationen genom att lova att köpa den största Herr Nilsson som fanns. Han var lyckligtvis inte så jättestor så jag hade råd att hålla mitt löfte och Nike blev faktiskt nöjd men lite saknad är han allt den lille. Bilden nedan är den sista vi har av honom. Adjö lill-Nilsson, vi kommer att sakna dig. Hoppas du får det bra hos din tjuvaktige nye vän.