Bild: clementine mom/Flickr CC
Jag blir galen på alla dessa små plastprylar som översvämmar mitt liv! Har nyss varit inne och gjort en liten smygraid i Nikes rum och samlat ihop diverse skitleksaker och slängt. Smygslängt. Jag ämnar fortsätta senare under dagen. En hel massa leksaker är det batterier i. Varför? Det mesta av det här skräpet kommer såklart från McDonalds, trots att vi relativt sällan besöker detta etablissemang samlas leksakerna på hög här hemma. Nike är inte ett dugg intresserad av de flesta av dem, men det är ju samtidigt omöjligt att äta på McDonalds utan att beställa Happy Meal. Det har hon ju lärt sig att en leksak ska ingå i måltiden. Även vi vuxna lockas med finfina erbjudanden om prylar vi inte behöver - köp en plusmeny så får du ett Coca-Colaglas. Skräp, skräp, skräp, ingenting annat än skräp.
Visst, man kan strunta i att äta på McDonalds, men samtidigt är det en sån enkel lösning många gånger så att det blir så. Nike käkar ordentligt och leker en stund om det finns lekrum så vi vuxna kan sitta en liten liten stund och pusta ut. Det finns överallt. Det går snabbt med ett hungrigt barn. Som tur är kommer ju konkurrenten Max starkt både här och där. Jag gillar både deras mat bättre och deras prylpolicy. Har du inte testat falafelburgaren så gör det, den är riktigt god! Och prylarna är vettiga - ofta är det något litet ritblock, en sagoskiva, en badboll eller något litet pussel. Inte en massa plastjunk med batterier i i alla fall.
Hur är det möjligt att ett företag får fortsätta vräka ut så mycket skit som egentligen bara är sopor? Ingen behöver ju allt det här? Någon underbetald arbetare sitter någonstans och sätter ihop leksaker som följer med på köpet i en papperskartong på en snabbmatsrestaurang någonstans långt bort, en skitsak som knappt någon unge vill leka med, som barnets föräldrar bara irriterar sig på och sedan slänger. Finns det någon som helst rim och reson i detta? Det känns bara sunkigt. Sunkig friterad mat, skitleksaker i plast. Hysteri, stress, konsumtion. Men som sagt allt för ofta ett vettigt alternativ i en sliten småbarnsfamilj. Tyvärr.
Dags att smygslänga lite igen. Och självklart inga batterier i soporna, bara så ni vet.
1 kommentar:
Hej! Happy meal prylar ja... huuva.. men sist vi var där så sa Oliver att han inte behövde ha Happy Meal nå mer och så slängde han leksaken innan han ens öppnat den.."för mamma, det är ju mest bara skräp" =) Däremot älskar han några böcker som man fick för ett tag sen... de är juvliga (men oj, hur stavar man det?) ljuvligt ja, konstigt med stavning ibland... Du, jag gillar att läsa din blogg, dina tankar... och jag fascineras på nåt makabert vis av det hela (förlåt) men det är så mkt känslor som kommer upp i mig genom din historia som berör mig. Berör mig till tårar ofta. Allt blir så skört och jag påminns om att vara tacksam för varje dag... Tack för du hjälper mig med det. Massor av kramar till dig
Skicka en kommentar