Ät inte jätteräkan

Miljöfrågorna i Gnesta

Igår kunde man läsa om vindkraften i Gnesta i SN. Verkade lite lamt från MP-håll men inte ens våra politiker kan väl hålla fingrarna i alla syltburkar. Verkade tyvärr lite lamt på det stora hela, s - är ni intresserade av frågan? Kändes som om intresset från allmänheten var klart större än det från politikerhåll. Jag hoppas det blir ändring på det vad det lider! Kanske är inte vindkraften någon universallösning, men större chans än hittills borde den väl få i kommunen innan man avfärdar den som ointressant?

En annan sak som jag funderar på är bussarna. Jag hoppas miljöpartiet kan göra mycket för busstrafiken, som redan på många sätt är bra, men långt ifrån tillräckligt bra för att vara ett riktigt bra alternativ. T.ex. är helgerna bedrövliga. Man tar sig härifrån klockan tio med bussen, men kommer inte hem förrän vid 14 då nästa buss tillbaka går. Då går det ändå ett tåg vid 12. Vad säger de lokala näringsidkarna om det här? Jag är övertygad om att de har lite pengar att tjäna på att även bussburna kan ta sig in till Gnesta och handla en lördag på ett bekvämt sätt.

Även vardagarna är ju lite halvt bedrövliga. På fredag t.ex. ska jag åka in till Gnesta för att ta ett blodprov. Det är en mil att åka. Tar tio minuter med bil. För att ta mig till VC får jag ta en buss som går halv åtta, det är den sista för morgonen. Sen kommer jag hem igen med 10-bussen. Det är lite meckigt, särskilt när man inte är helt kurant. Bil är ett måste för att uträtta de enklaste vardagsärenden i den här kommunen, det borde inte behöva vara så tycker jag.

För er som inte bor i trakten kan jag säga att jag nu hela tiden förflyttar mig mellan Björnlunda och Gnesta, kommunens största tätorter. Det är ca en mil emellan.

Något som är bra är i alla fall taxan för den som åker med SL. Då ingår nämligen resa även med Länstrafiken inom Gnesta kommun, något som annars kostar ytterligare ca 4 hundralappar för den där ynka milen till Björnlunda. Men med SL-kort behövs inget tillägg, det står kommunen för och DET tycker jag är fantastiskt bra!

Kommer vi få se bättre kollektivtrafik under den här mandatperioden? Nu är jag väldigt fokuserad på "min egen" rutt in till Gnesta, men det finns ju förstås fler rutter där behovet finns. Björnlunda - Gnesta torde väl dock vara den där det redan idag faktiskt är mest trafik och störst behov eftersom det handlar om just de största orterna. Man måste börja någonstans.

I höstas chockade jag förresten mig själv när jag råkade förstå hur enormt stor skillnad för miljön det är mellan att åka kollektivt härifrån in till Sthlm och att köra bil. Det handlar om enorma vinster för miljön det här, så stora så att man nästan inte begriper det.

Slit och släng

Bild: NancyHugoCKD.com

6-7 år. På så lång, eller snarare kort, tid blir ditt kök gammalt numera. Läser i SN om renoveringshysterin. Ett kök blir gammalt på 6-7 år. Ironiskt nog är det hetaste heta just nu att bygga ett nytt kök som ser gammalt ut. Retrochict i usla material. Sen har vi tröttnat efter 6-7 år och vill ha nytt. Igen. Ännu mer ironiskt är att vi tillbringar allt mindre tid i det där köket.

Jag har älskat mina femtiotalskök, jag saknar dem innerligt! Mitt första i Nacka med blåa luckor, tröga lågor och stora skåp och inte minst ett kallskafferi. Nästa i Västertorp som kanske inte var lika fint och ganska slitet men kallskafferiet fanns där och fungerade som ett extra kylskåp vintern igenom. Numera har vi ett sjuttiotalskök som piffats upp hjälpligt. Det har sina brister och ibland kan jag nog önska mig ett nytt kök jag också, men i så fall vill jag ha ett som håller minst lika länge som sjuttiotalsköket har gjort. Det verkar inte bara galet att byta ut sitt kök för att man tröttnat efter 6-7 år, det verkar extremt jobbigt också med alla såna där renoveringar. Men OK, vissa saker finns det som skulle kunna förbättras, lite vettig arbetsyta t.ex. vore inte helt fel... vårt kök har ursprungligen varit ett barkök, men själva bardelen har tagits bort. Hade den bara funnits kvar tror jag det fungerat bättre.

Om du tycker att det här är en viktig fråga, ja inte bara köksrenoveringar då alltså, utan själva tankegångarna kring slit- och släng, idén om att jordens resurser är oändliga och att vi bara kan konsumera och konsumera utan eftertanke, kolla in Steg 3. Det är viktigt. Det är faktiskt väldigt viktigt, det handlar i princip om vår överlevnad.

Idag ska jag bli flint igen förresten. Just nu ser jag ut som en halvplockad höna. Inte snyggt så nu åker rakapparaten fram.

Nu spurtar vi

Nu är det egentligen bara timmar kvar till valet. Torsdag, fredag, lördag och sen smäller det. Tiden är knapp, det går inte att vänta hur länge som helst med att ställa om till ett hållbart samhälle. Miljöfrågorna är överordnade alla andra frågor, finns det ingen planet att gå på, luft att andas och vatten att dricka - ja då kan vi inte käbbla om bröstpumpar, RUT eller skatter.

Imorgon ska jag upp vid fem och sen är det utdelning av material vid tåget inne i Gnesta som gäller.

Jag kanske är trög vad vet jag

Bild: *betenoir*/attribution-noncommercial-sharealike 2.0 generic

Jo, jag fattade ju att det är bättre att åka kollektivt än att köra bil om man vill minska på koldioxidutsläppen, men att det är så himla stor skillnad hade jag inte riktigt förstått.

Räknade idag ut att min resa till jobbet resulterar i 0,2 kg koldioxid. Då har jag 73 km mellan hemmet och arbetet. En bil släpper ut någonstans mellan 1,5 och 2 kg koldioxid om den inte är allt för gammal och bensinslukande. Per mil! Det skulle innebära nästan 15 kg koldioxid för sträckan mitt hem - min arbetsplats. 15 kg! 14,8 kg mer än med buss+pendeltåg. Och då snackar vi enkel resa en av årets alla dagar.

Om vi räknar på hela året blir skillnaden svindlande. Kollektivtrafikresenären släpper ut 88 kg koldioxid. Bilisten hela 6 512 kg.

Om det vore möjligt att cykla in till Gnesta från Björnlunda skulle mitt totala utsläpp vara 13,2 kg/år istället.

Finns det något mer att säga annat än - rösta på det enda parti som tar miljö- och klimatfrågor på allvar - Miljöpartiet. Och se för fasen till att göra det möjligt för fler att åka kollektivt och att cykla. I den här kommunen snackar vi utökade bussturer, utbyggnad av pendeltåget och cykelbanor. Helst igår.

Prylar prylar prylar...

Bild: clementine mom/Flickr CC

Jag blir galen på alla dessa små plastprylar som översvämmar mitt liv! Har nyss varit inne och gjort en liten smygraid i Nikes rum och samlat ihop diverse skitleksaker och slängt. Smygslängt. Jag ämnar fortsätta senare under dagen. En hel massa leksaker är det batterier i. Varför? Det mesta av det här skräpet kommer såklart från McDonalds, trots att vi relativt sällan besöker detta etablissemang samlas leksakerna på hög här hemma. Nike är inte ett dugg intresserad av de flesta av dem, men det är ju samtidigt omöjligt att äta på McDonalds utan att beställa Happy Meal. Det har hon ju lärt sig att en leksak ska ingå i måltiden. Även vi vuxna lockas med finfina erbjudanden om prylar vi inte behöver - köp en plusmeny så får du ett Coca-Colaglas. Skräp, skräp, skräp, ingenting annat än skräp.

Visst, man kan strunta i att äta på McDonalds, men samtidigt är det en sån enkel lösning många gånger så att det blir så. Nike käkar ordentligt och leker en stund om det finns lekrum så vi vuxna kan sitta en liten liten stund och pusta ut. Det finns överallt. Det går snabbt med ett hungrigt barn. Som tur är kommer ju konkurrenten Max starkt både här och där. Jag gillar både deras mat bättre och deras prylpolicy. Har du inte testat falafelburgaren så gör det, den är riktigt god! Och prylarna är vettiga - ofta är det något litet ritblock, en sagoskiva, en badboll eller något litet pussel. Inte en massa plastjunk med batterier i i alla fall.

Hur är det möjligt att ett företag får fortsätta vräka ut så mycket skit som egentligen bara är sopor? Ingen behöver ju allt det här? Någon underbetald arbetare sitter någonstans och sätter ihop leksaker som följer med på köpet i en papperskartong på en snabbmatsrestaurang någonstans långt bort, en skitsak som knappt någon unge vill leka med, som barnets föräldrar bara irriterar sig på och sedan slänger. Finns det någon som helst rim och reson i detta? Det känns bara sunkigt. Sunkig friterad mat, skitleksaker i plast. Hysteri, stress, konsumtion. Men som sagt allt för ofta ett vettigt alternativ i en sliten småbarnsfamilj. Tyvärr.

Dags att smygslänga lite igen. Och självklart inga batterier i soporna, bara så ni vet.

Solig men kall morgon

Vaknar klockan fyra av att jag hostar, hostar, hostar och hostar. Efter en stund lugnar det ner sig. Min man är vaken han också, sitter i mörkret i vardagsrummet och ser på TV. Fullmåne? Försöker mig på att twittra lite, men hela Twitter är bara fullt av fylletweets så det känns hyfsat meningslöst. Går och lägger mig igen med en bok istället. Hostar lite mer men sen sover jag tills treåringen kryper ner i sängen och dessutom lånar ut sitt gosedjur, en golden retreiver i nästan naturlig storlek. Det blir trångt i sängen.

När jag kliver upp är det nästan tjugo grader kallt. En vackert solig vinterdag, med is på insidan av fönsterrutorna.

Idag ska jag och treåringen in till Gnesta och sätta oss på Thekannan en stund för att träffa andra miljöpartister och förhoppningsvis en och annan gnestabo som är intresserad av vår politik. Välkomna, vi finns där mellan tolv och två ungefär.

Uppdatering: Nej just det, det går ju ingen buss in till Gnesta vid tolv på lördagar.

Det blir till att stanna hemma. Kanske lika bra det, kylan är inte så bra för hostan.

Mera uppdatering: Men då ryckte snälla Kukka ut och hämtade upp oss istället!

Vi fick skjuts båda vägarna, tackar snälla!

Missa inte Miljöresan

Miljöresan är en teve-serie som helt gått mig förbi tills jag snubblade över programmet på SVT Play här om kvällen. Fyra av åtta avsnitt har hittills visats, det första avsnittet ligger ute till och med torsdag nästa vecka så skynda dig att se det innan det är för sent.

David de Rothschild är äventyrare och miljökämpe och reser i programserien runt för att ta reda på hur de produkter vi använder dagligdags tillverkas, vilken effekt det har på miljön och hur vi kan göra för att belasta miljön mindre, bara genom att välja rätt produkter.

I första programmet handlar det om choklad, sedan om bomull, guld och pappersservetter. Kommande program ska handla om flaskvatten, mobiltelefoner, lax och glödlampor.

Programledaren råkar vara arvtagare till en enorm förmögenhet, men verkar ha gått sin egen väg och leder det hela med nyfikenhet, humor och engagemang.

Vissa saker kände jag redan till men det är alltid bra med en påminnelse då och då. Om hur mycket vatten som behövs för att odla bomull och hur mycket bekämpningsmedel som används till exempel. Annat är helt nytt för mig - som att resterna från bomullsproduktionen (och det är MYCKET som blir rester) blir djurfoder och att vi på så sätt ändå får i oss den hårt besprutade produkten genom att äta kött och dricka mjölk.

Att rovdriften på miljön särskilt drabbar de allra fattigaste och sämst lottade i samhället står också klart när man tittat på programserien. De som arbetar i den miljövidriga hanteringen och de som bor i närheten. Indianerna vars land skövlas för att utvinna guld som man får ur dagbrott som aldrig läggs igen utan förblir öppna sår i landskapet.

Så missa inte den här serien, sänds som sagt på SVT Play, men skynda skynda om du vill se det första programmet om choklad.

Om piratpartiet och om att brinna för en fråga

Bild: peasap Flickr CC

Att Piratpartiet har gjort ett framgångsrikt EU-parlamentsval har väl inte gått någon förbi. Det ska bli spännande att se hur det går för piraterna i de nationella valen nästa år, jag gissar på att vi kommer att få se dem i riksdagen. Många förfasar sig över att Piratpartiet är ett enfrågeparti och det är förstås sant. Att det är farligt att rösta på ett parti som man inte riktigt vet vad de står för. Det är också sant. Själv vill jag minnas att jag röstade på Miljöpartiet en gång i tiden, det måste varit 1988, första gången jag röstade, av en enda anledning: jag ville att miljöfrågorna skulle upp på agendan, att Miljöpartiet skulle finnas där som en finne i arslet på de andra partierna som inte brydde sig ett dugg.

Vet inte riktigt om Miljöpartiet faktiskt hade så många andra åsikter på den tiden, själv brydde jag mig i alla fall inte ett skvatt om andra frågor än just miljön. Precis som dagens unga som röstat på Piratpartiet tycker att en enda fråga är viktigare än alla andra. Been there, done that alltså.

Idag är jag äldre och kanske lite klokare (?) och tycker att det finns många andra frågor också där det är viktigt att ha en åsikt. Miljö och klimat är fortfarande otroligt viktiga för mig, men även de frågor som piratpartiet driver, frågorna om den personliga integriteten på internet. Lyckligtvis sammanfaller mina åsikter med Miljöpartiets även om denna fråga inte står allra högst på dagordningen, det gör ju faktiskt miljöfrågorna.

På något sätt förstår jag att man väljer att rösta på Piratpartiet. Även om jag tycker att det egentligen är lite fel väg att gå, man förenklar verkligheten genom att bara fokusera på en enda fråga. Hoppas nu att Piratpartiet lyckas åstadkomma någonting i parlamentet!

Glada grisar och välgjorda tårtor

Birger Schlaug skriver om griskött idag. Min första tanke är att, ekologiska och sociala klausuler i handelsavtal i all ära, men borde inte folk vara så smarta att de helt enkelt struntar i att köpa mat som producerats på detta sätt?

Någon invänder att det är svårt att veta. Jag håller inte riktigt med. Egentligen är det ganska enkelt att köpa schysst mat. Men det är nog inte där problemet ligger. Inte heller handlar det för de flesta om pengar, påfallande ofta när jag tjuvkikar ner i folks kundvagnar är det billiga köttet blandat med godis, fikabröd, snacks, läsk och öl. Om man tog lite av pengarna den bukfyllan kostar och la på bättre mat skulle det nog gå jämnt upp. Dessutom skulle vi må bättre.

Det är nog helt enkelt så att vi blundar för det vi redan vet. Det blir enklare, vi slipper ta ställning, ta en massa jobbiga beslut och uppfattas som besvärliga matsnobbar.

Jag gör det själv ibland, jag orkar helt enkelt inte ens tänka på vad SCANs jäkla falukorv innehåller så det slinker ner en för jag vet att N gillar det och att det kommer bli en lugn middag med en mätt och nöjd unge efteråt. Och kyckling ska vi inte tala om. Jag vet inte riktigt var man får tag på schysst uppfödd fågel så jag tar det som finns. Egentligen borde jag ifrågasätta och be affären ta in ett vettigt alternativ. Fanns det skulle i alla fall jag köpa, men det är något jag aldrig sett i någon affär jag handlat i. Ibland köper jag ägg på äggboden där vi bor. Där går hönsen inne, det känns väl kanske inte helt optimalt, men det är lätt och smidigt att kunna åka dit och köpa hela plattor och få jättefärska ägg som inte transporterats mer än ett par kilometer.

Men oftast köper jag nog ganska vettig mat trots allt, även om jag är långt ifrån perfekt!

Idag firade vi en lyckad produktionssättning på jobbet. Jag köpte en tårta på Vete-Katten. Den kostade 420 kr för en 12-bitars tårta. Det är 35 kr per bit. Det var flera som tyckte att det var hutlöst dyrt, hur kan det kosta så mycket att göra en tårta? Det finns ju tårtor som kostar under hundralappen!

Kanske får man vad man betalar för, kanske inte. Tårtan var i alla fall grymt god. Tre sorters chokladmousse på digestivebotten. Tanken slår mig att när vi går ut och äter middag med företaget är de aldrig någon som ifrågasätter det goda vinet som chefen väljer. "Vi skulle tagit ett billigare, det är lika gott!"

Arbeta hemifrån - bra för miljön!

Bild: faster panda kill kill CC

För några år sedan talades det mycket om hur IT skulle ge oss kontorsslavar möjlighet att arbeta hemifrån. Vi skulle bli fria från kontorstider och pendling och lättare kunna styra våra liv. Allt skulle bli bättre, arbetsgivarna skulle spara in på kontorsyta och arbetstagarna skulle få högre livskvalitet. D

Vad som hände med den vackra världen vet jag inte riktigt, för i min värld är det ytterst få som regelbundet arbetar hemifrån.

Ofta verkar det vara arbetsgivaren som inte riktigt gillar idén. Man vill ha folk på plats så att man vet att de jobbar. Hur man nu skulle kunna se det bara för att man har en person framför sig. Det är någonting med det där att när du är på plats, då arbetar du, hur mycket eller lite du än uträttar under den tiden. Har du gjort dina åtta timmar har du arbetat. Punkt.

Själv tror jag att det är en suverän lösning. Precis som man sa på nittiotalet. Idag finns inga tekniska hinder alls egentligen, en bärbar dator och en mobiltelefon så är saken biff. Med lite planering kan man hålla en dag fri från möten och nöden av ögonkontakt med kollegor. MSN Messenger är också ett bra verktyg som underlättar.

Och så var det miljön. Att åka till jobbet betyder i bästa fall att vi tar oss dit till fots eller med cykel. Andra åker med kollektivtrafiken men väldigt många åker också bil och den som suttit i en bilkö i rusningtrafik har nog liksom jag konstaterat att de flesta åker ensamma i stora bilar. Tänk om några av alla dessa bilister stannade hemma en dag i veckan. Skulle inte det vara bra?

Jo, jag vet att alla inte trivs med att arbeta hemma och att alla kanske inte har ett bra ställe att sitta på och hellre sitter på kontoret. Många skulle ändå både vilja och kunna men får helt enkelt inte för arbetsgivaren. Jag ser inte riktigt att det finns något gott skäl till det.