Helgen som sprang förbi

Jaså, är helgen slut nu alltså? De går fort de där rackarns helgerna. Det går dock ingen nöd på mig och Nike, vi är lediga även imorgon. Vi har i alla fall fått en del gjort denna helg. Höststädning av trädgården stod på programmet. I ärlighetens namn var det Tomas som gjorde det stora jobbet, jag gjorde så gott jag kunde och Nike gjorde ett gästframträdande då hon plockade undan sin Hello Kitty-hink från det som skulle in i garaget. Den står nu på en hylla på altanen och väntar på snö, för snö kan man också gräva i så klart.

Jag skötte ihopfällandet av stolar på altanen jag.

Och så fotograferade jag blommorna i rabatten nedanför samma altan. Helt vildvuxet men fortfarande massor av färggranna blomster!

Och så skördade jag det allra sista. Det blev en stor knippa med morötter, lite mangold, några gröna tomater och lite timjan.

Ja, det var väl det hela i stort sett. Sen var jag dödstrött. Men det var skönt i alla fall. Det kändes som jag verkligen hade slitit hårt fysiskt, så jag passade på att inbilla mig det och känna mig lite duktig där ett tag, haha.

Idag har vi varit på Knytte, första gången för mig under hösten. Jag tar mig nu upp för branta backen upp till skogen utan att bli totalt slut! Jag kan faktiskt gå i ganska normal takt uppför till och med, men då blev jag lite andfådd. Men det är stor stor skillnad mot i våras, till och med stor skillnad mot hur det var i slutet av vårterminen. Bra!

Det börjar förresten dra ihop sig till röntgen och läkarbesök igen. Två veckor till röntgen, men jag inbillar mig att det inte kommer att bli så jobbigt denna gång när jag enbart har fått herceptin och inget cellgift. Jag har hela tiden vetat att det är en chansning, att det ökar risken för bakslag men att det behövs för att kroppen ska få vila. Så ser det lite sämre ut när jag kommer till doktorn nästa gång så må det var hänt, det räknar jag iskallt med att det kan göra utan att det är hela världen.