Läser på annan plats om två kvinnor, oberoende av varandra, som plötsligt väljer ett nytt spår i livet. Ändrar riktning. Uppfyller sina drömmar och ändrar sina liv. En ser att situationen hon är i inte håller och drar hårt i handbromsen. En ser och tar chansen att utbilda sig till det hon drömt om sen hon var liten.
Jag blir så grymt imponerad. Jag önskar att jag själv varit bättre på att göra såna val i livet, istället för att gå och vara rädd för förändring som jag varit så länge. Jag gick i så många år på världens mest dysfunktionella arbetsplats. Varför sa jag inte upp mig? Det hade ordnat sig, det är jag övertygad om. Så här i efterhand. Men jag var alldeles för feg. Nu när situationen är som den är känns det ju larvigt. Att vara rädd för att säga upp sig. Vilken skitsak egentligen... Bah!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar