torsdag 13 januari 2011

Har vi blivit lite bortskämda?

Debatten fortsätter. Vårdnadsbidraget i Gnesta ska bort och det väcker reaktioner.

Själv kan jag inte låta bli att fundera på om vi inte är lite bortskämda, vi som är småbarnsföräldrar i det här landet.

Vi har rätt till maxtaxa. Det är ingen som inte har råd med förskola.

Förskolan är i regel fantastisk. En förebild världen över, en pedagogisk verksamhet där både barn och föräldrar trivs, där man lika mycket som barn är för sin egen skull som att föräldrarna vet att man lämnar sina barn i en trygg miljö med utbildad personal.

Vi har världens bästa föräldraförsäkring. I hela 13 månader får de flesta 80% av sin lön för att stanna hemma och njuta av sina barn. Sedan finns det lägstanivådagar i ytterligare några månader.

Vi har rätt att jobba deltid tills barnet är i lägre skolåldern.

Vi har rätt att vara hemma med barnen när de är sjuka. Med ersättning från försäkringskassan.

Jag kan tycka att det känns lite futtigt att tro att hela barnens väl och ve kretsar kring de få månader med vårdnadsbidrag man kunnat utnyttja i Gnesta. Och jag tycker att det är synd att man tror att förskolan är ett så dåligt alternativ, nästan misshandel av barnen verkar det som. De föräldrar som tror att det är så har nog inte besökt en förskola. Någonsin.

För min del är det inget problem om man vill vara hemma med sina barn tills de flyttar hemifrån, frågan är om det är samhället som ska bekosta vårdnadsbidraget för att göra det möjligt för det lilla fåtal som klarar av att leva på 3000 kr i månaden? Jag tror att pengarna behövs bättre på annat håll, det här är en sak som man måste finansiera själv. Valfrihet handlar det knappast om heller, hur många har valfriheten att leva på 3000 kr i månaden? Det är i så fall en väldigt begränsad valfrihet...

Valfrihet är det istället med det fantastiska stöd för föräldrar och barn vi redan har idag. Föräldraförsäkringen. Tillfällig föräldrapenning. Möjlighet att gå ner i tid. Förskola.

Jag tror kanske vi blivit lite hemmablinda och glömt att uppskatta vad vi har.

Inga kommentarer: