tisdag 1 februari 2011

Hur mycket törs man känna efter?

Jag känner efter så in i helskotta. Är det inte liiiiite bättre nu, visst? Jag hostar mycket mindre än jag gjorde så sent som i fredags, vet inte om det beror på mildvädret eller de nya medicinerna. Jag kan ligga på höger sida, så sent som förra veckan funkade det inte pga en tumör i skuldran nånstans. Piggare är jag dock inte. Lika trött och sliten som vanligt. Jag kan sova hur mycket som helst helt enkelt. Doktorns tips var att ta fyra betapred i fyra dagar. Tillräckligt för att bli pigg men inte så mycket att sömnen störs. Jag testar från och med idag för att se om det funkar.

Har pratat med min handläggare på försäkringskassan idag också. Hon tyckte jag skulle börja fundera lite på något att göra när jag börjar må bättre. Det dröjer väl i och för sig några månader skulle jag tro innan det blir dags att släppa ut den här webb-kossan på grönbete, men det tål väl att tänkas på redan nu. Jag skulle vilja fortsätta jobba med webb och sociala medier så klart. Drömmen är att jobba med en organisation som vill kommunicera med dessa verktyg, med kunder, gäster, patienter, väljare, invånare eller vad det nu kan vara. Det är jag bra på. Kruxet med mig är väl att så länge jag mår bra orkar jag ge massor, men på en enda dag kan något kasst besked vända upp och ner på tillvaron och jag ska strålas eller nåt annat trist. Så det är premisserna som gäller. Gärna inte allt för långt att åka heller, nån gång framåt i tiden kanske jag orkar pendla igen men som det känns till att börja med tror jag det räcker med att jobba först och främst, så Stockholm känns lite avlägset men nån timme sådär är ju helt OK förstås, svårt annars att hitta jobb här i spenaten. Den som har nån nytta av mig framåt sommaren - det är bara att höra av sig!

Inga kommentarer: