onsdag 8 juni 2011

Apropå fattiga barn



De här (viktiga!) diskussionerna om barn som växer upp i fattigdom i dagens Sverige tenderar, tycker jag, att lyfta fram en del konstiga sidor hos folk. T.ex. blir det lätt en tävling om hur fattigt man själv hade det som barn men hur bra det ändå gått tack vare hårt arbete och målmedvetenhet.

Vi har det till stor del bra i det här landet. Därmed inte sagt att barn mår bra och är nöjda bara för att de har mat på bordet. Det kan kanske tyckas vara ett i-landsproblem för oss vuxna att inte ha råd med den senaste mobilen eller att aldrig kunna åka någonstans på semestern. Eller att inte kunna ägna sig åt en fritidsaktivitet som kostar något över huvud taget. Ungar mår dåligt över det här. Och det är vi vuxna som driver på hetsen. Den som har råd köper för att hon kan. Utan att tänka på vad det innebär egentligen.

Så menar jag då att man aldrig ska köpa något för att man inte ska göra någon annan ledsen? Nej, det menar jag inte. Men ibland kanske det är bra att tänka till lite och inte alltid låta det dra iväg? Ni vet. Det där ordet solidaritet som de flesta verkar ha glömt till förmån för "Sköt dig själv och skit i andra". "Men varför ska man inte kosta på när man har råd?" Ja, tänk ett varv till.

Själv tänker jag alltid på Monty Python och den där sketchen när jag hör de där förnumstiga rösterna som vittnar om svår fattigdom i Sverige för ett par - tre decennier sedan. Jämfört med idag alltså när varenda unge har fräckheten att önska sig en iPhone.


Så här såg det ut när jag tog studenten. Inte så fancy, men kul! Kuligast av allt är väl kanske min fars åttiotalistiska uppenbarelse. Haha, sorry pappa men jag kunde inte låta bli, du är Gordon Gekko upp i dagen med den där stilen ;-).

Inga kommentarer: