Apropå fattiga barn

De här (viktiga!) diskussionerna om barn som växer upp i fattigdom i dagens Sverige tenderar, tycker jag, att lyfta fram en del konstiga sidor hos folk. T.ex. blir det lätt en tävling om hur fattigt man själv hade det som barn men hur bra det ändå gått tack vare hårt arbete och målmedvetenhet.

Vi har det till stor del bra i det här landet. Därmed inte sagt att barn mår bra och är nöjda bara för att de har mat på bordet. Det kan kanske tyckas vara ett i-landsproblem för oss vuxna att inte ha råd med den senaste mobilen eller att aldrig kunna åka någonstans på semestern. Eller att inte kunna ägna sig åt en fritidsaktivitet som kostar något över huvud taget. Ungar mår dåligt över det här. Och det är vi vuxna som driver på hetsen. Den som har råd köper för att hon kan. Utan att tänka på vad det innebär egentligen.

Så menar jag då att man aldrig ska köpa något för att man inte ska göra någon annan ledsen? Nej, det menar jag inte. Men ibland kanske det är bra att tänka till lite och inte alltid låta det dra iväg? Ni vet. Det där ordet solidaritet som de flesta verkar ha glömt till förmån för "Sköt dig själv och skit i andra". "Men varför ska man inte kosta på när man har råd?" Ja, tänk ett varv till.

Själv tänker jag alltid på Monty Python och den där sketchen när jag hör de där förnumstiga rösterna som vittnar om svår fattigdom i Sverige för ett par - tre decennier sedan. Jämfört med idag alltså när varenda unge har fräckheten att önska sig en iPhone.


Så här såg det ut när jag tog studenten. Inte så fancy, men kul! Kuligast av allt är väl kanske min fars åttiotalistiska uppenbarelse. Haha, sorry pappa men jag kunde inte låta bli, du är Gordon Gekko upp i dagen med den där stilen ;-).

Tjolahopp!

Idag när jag loggade in på mitt bankkonto för att se om det fanns nån hundring där hittade jag fem tusenlappar! FK hade gjort en extra utbetalning! FK överraskar positivt gång på gång måste jag säga. Hade inte räknat med de där pengarna förrän till nästa utbetalning så jag blev verkligen förvånad. Och glad. Det är ju jul när som helst har jag hört.

Är lite piggare idag, men det kan förstås bero på att jag sov hela dagen igår att jag inte behöver göra det idag.

Obegriplig text om obefintliga resor

Fattig som man när man blir sjuk försöker jag bli klok på om jag kan få nån sorts ersättning för sjukresor. Har dock för mig att det inte existerar i mitt landsting längre, men jag hittar ändå en text. Alltså, vad står det? Jag begriper ingenting. Vem är egentligen berättigad till att få åka i en liten taxi som inte har bilbarnstolar för barn under sex månader?

Det här textstycket är extra obegripligt:

Du får betalt på ett konto på Swedbank

och kontot har ditt personnummer.

Om du inte har tagit ut pengarna i tid

får du betala en avgift på 50 kronor.

Du får betala 50 kronor extra

för räkningar på den avgift som du ska betala

om du inte har betalt den på en gång när du reste.

Du får inte betalt om resan kostar mindre än 100 kronor.

Du har själv ansvar för att allt stämmer.

Du kan få betala tillbaka pengar

om något har varit fel.

Du måste skicka in kvitton eller räkningar

inom ett år för att få tillbaka pengarna.

Du får inte skicka in kopior.

Kom ihåg att det är alltid den adress du är folkbokförd på

som räknas.

Hm...

Vem ÄR då berättigad till sjukresor i Sörmland? Jo:

Du måste ha ett sjukreseintyg från läkare eller liknande

för att kunna resa med sjukresa.

Du får sjukreseintyg

för att du har en sjukdom

som gör att du inte kan resa på vanligt sätt.

Om du har sjukreseintyg

reser du med sjukresetaxi, sjukreselinje

eller specialfordon, som är en bil

som har hiss, ramp och låga trappsteg in.

Den har fasta sittplatser,

plats för rullstol

och patienter kan resa,

som bara kan ligga.

Du betalar en del av sjukresan själv.

Den delen kallas egenavgift

och är 100 kronor.

Det betalar du direkt till föraren.

Om du har sjukreseintyg kan du också få betalt

för resa med egen bil och vanliga tåg och bussar.

Inte för att jag blev särskilt mycket klokare av den infon... det är väl tur att det finns annan info att hämta. Som sagt, det kostar pengar att vara sjuk. Man ska helst vara en rich bitch för att ha råd att ha bröstcancer. Vi har 12 mil till sjukhuset tur och retur. 24 mil blir det den här veckan eftersom jag ska dit två gånger.

Ska jag strålas så smånigom vet jag inte riktigt hur vi ska få ihop det, inte bara ekonomiskt då utan praktiskt med att åka dit varje dag.

Jag tycker det mesta när det gäller vården är helt fantastiskt. Det kostar nästan ingenting att få god vård och att hämta ut livsnödvändiga mediciner. Men det är långt till vården för många i det här länet och det innebär långa resor.

Det finns inte särskilt stora möjligheter att ta sig t.ex. mellan Björnlunda och Mälarsjukhuset. Jovisst går det. Med mycket vilja. Om jag åkt idag hade jag kunnat ta en buss som gick 08.20 och var framme 10.25. Sedan hade jag fått vänta tre timmar tills det var dags för min behandling. Efter behandlingen skulle väntetiden bli endast en timme och så skulle jag vara hemma 19.44 igen. Allt till det facila priset av 170 kronor ungefär. Om jag köpt ett rabattkort.

Bil är det som gäller alltså. Nu har jag ju inte körkort, men jag tror inte jag skulle varit nån lämplig bilförare i alla fall, trött och sjuk som jag är. Skjuts behövs alltså. I mitt fall Tomas som måste ta ledigt från jobbet.

Ja ni fattar att pengarna rinner iväg här. Inte är det ett dugg bra för miljön heller. Guuuu va gnällig jag är idag. Men det ÄR jäkligt frustrerande att inte kunna påverka såna här trista kostnader. Dessutom kan väl nån ta och fixa till texten på landstingets hemsida så man förstår något?