tisdag 13 december 2011

Ingen jultallrik i sjuktaxin

Jag har stickat en ny mössa. Bara till mig själv!
Så höjer man sina löner igen i landstingsledningen. Och firar med jultallrik för politiker och topptjänstemän. I vården stretar personalen på. Stressar för att hinna med alla när ena strålningsapparaten servas och den andra plötsligt trasslar. Stora lönelyft som följer riksdagens och jultallrikar är förstås inte att tala om för alla dem som dag efter dag gör jobbet på golvet. Som alltid finns där för oss som behöver dem.

I sjuktaxin stretar vi också på. Jag sitter fram och vi måste till Ärla först för att hämta upp en dam som ska till ett annat ställe på sjukhuset. Men vi hinner finfint, jag hinner knappt sticka något på min mössa. Båda strålningsapparaterna är nyservade och igång, personalen har tid att byta några ord utan att känna sig stressade. Det är dem väl unt. Även om jag önskar att de också fick jultallrik och lönelyft.

Adam Marttinen (sd) säger sig i SN "inte ha reflekteratöver signalvärdet i att ledningen bjuds på jultallrik samtidigt som övriga verksamheter tvingas spara." Och så säger han att han "tycker det är bra att man upprätthåller de svenska julmatstraditionerna." Du som röstade på SD för att du tyckte att de andra partierna bara bestod av folk som roffade åt sig och tänkte på sig själva och inte förstod hur det är att vara en vanlig hederlig svennebanan på fabriksgolvet, tja... ? Ni var ju trots allt 317 gnestabor och 60 björnlundabor som gjorde det. Vi har ju inga vidare värst problem med integrationen här i kommunen så jag antar att en hel del var missnöjesröster. Funderar lite på nöjdheten när man hör sina politiker uttala sig så.

Jag undrar om politikerna skulle kunnat göra så här: säga "Nej, det är inte rätt att vi ökar kostnaderna för lönerna med en miljon när vi ska spara så mycket i landstinget, jag tycker vi föregår med gott exempel och visar att vi också vill bidra." Finns det något som hindrar att man gör så? Det verkar ständigt finnas en massa bestämmelser som rättfärdigar höga arvodesuttag och pensioner.

Sen var det dags för hemfärd. Först var det jag som knöktes in i fram. Sen en hyfsat virrig tant och hennes medföljande från boendet. Hon satt mest och snattrade i sin privata telefon. Sen blev det ommöblering då en nyskadad och nyomplåstrad karl behövde framsätet så jag fick hoppa in i mitten bak. Så vidare till Strängnäs inbökade som sardiner i en burk. Tanten upprepade varannan minut att nä det var ju inte mycket med julvädret i år. Medföljaren snattrade i telefon. Taxichaffisen var från Flen och brukade få en körning om året till Strängnäs så vi irrade runt lite eftersom GPSen inte var riktigt med efter alla rondellbyggen. Sen klev alla av och jag fick hoppa fram, inte helt fel. Jag behöver inte ens en jultallrik för att njuta av livet när jag får vara ensam i en sjuktaxi.

Inga kommentarer: