Anna Ternheim på Rival

Igår var vi på Rival jag och Molly och kollade in Anna Ternheim. Med sig på scenen hade hon en snubbe som heter Dave Ferguson. En riktig countrysnubbe. Nu är jag väl inte nån countryfantast så jag känner inte alls till honom sen tidigare, men så här låter det när de sjunger och spelar ihop i alla fall. Jag gillart! Dave var den som var mest med på scenen förutom Anna själv då, men de var inte ensamma faktiskt. Plötsligt dök en tant som hette Hördis upp. Henne hade de träffat på en fest sa de. Hon gjorde en bejublad insats. På sluten var ytterligare en countrygitarrist med, men jag minns inte namnet. Jag tyckte det var en bra spelning. Finstämt, naket och vackert. Så där som Anna Ternheim är. Tack Molly för att du bjöd mig.

Efter lite barhäng åkte vi hem till Molly i Gubbis igen och idag kom Tomas och hämtade mig. Skönt! Jag har blivit lite bättre för var dag tycker jag men jag har en bit kvar, en ganska lång bit kvar. Andningen är rätt kass även om den blir lite lite bättre hela tiden. Smärtorna är bättre men dyker upp ibland. Tomas och jag åkte och hämtade Nike hos morfar och nu är vi hemma i Björnlunda igen och jag funderar på om det inte är dags för dubbla raggsockor. Fy vad kallt det är. Man är verkligen inte van vid de här temperaturerna. Igår när vi gick från Rival till Slussen skar det i huvudet som av knivar av kylan. Visserligen är jag flint men jag hade faktiskt en sjal på huvudet. Yllemössa hade kanske varit smartare i och för sig...