Visar inlägg med etikett mediciner. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett mediciner. Visa alla inlägg

onsdag 2 februari 2011

Vårväder!

Ännu är vi väl inte riktigt där, men idag var det vårigt ute vill jag lova. Några plusgrader och takdropp, solen sken från en klarblå himmel.

Jag blev hämtad av min pappa och åkte hem till honom i Järna för att kolla in hans nya hus. Först åt vi lunch från en grekisk restaurang i centrum, supergott! Avslutades med en kaka från Lilla Maräng, inte helt fel det heller.

Huset var i alla fall jättefint och medan vi satt och smaskade och pratade rasade snö och is från taket och solen sken in i vardagrummet.

Vädret ska hålla i sig sägs det, ingen vore gladare än jag om all denna eländes snö försvann. Känns läskigt att ens försöka sig på att gå ut när det är så isigt som det är. Broddar i all ära men jag litar inte riktigt på dem, dessutom kan man ju inte ha dem när man ska åka iväg i bilen, och bara att ta sig de få metrarna till den känns ibland som ett äventyr. Nej bort med snön, bort, bort, bort!

Ikväll tänkte jag roa er med lite fler detaljer om hur jag mår. Egentligen mest för min egen skull, har upptäckt att det är bra att ha skrivit ner lite när jag går tillbaka och kollar för jag glömmer direkt bort hur dåligt jag mådde. Jag har lite svårt för att vara gnällig och känna efter, på gott- och ont. Jag skyller alltid på nån förkylning eller så även när jag innerst inne vet att det handlar om tumörernas utveckling.

Men i alla fall. Nu mår jag förhållandevis bra. Hostan har faktiskt direkt blivit bättre, jag hostar jättelite. För tillfället kanske kortisonet påverkar lite, men jag tror inte att det bara är det. Benet känns lite bättre också, men det är fortfarande svagt och svårt att stödja på. Ett högre trappsteg t.ex. funkar inte med vänsterbenet, då måste jag ha nåt stöd. Annars går det ganska bra. Jag går ju inte snabbt direkt men jag tar mig framåt. Jag är ganska andfådd fortfarande när jag går i trappor. Men kanske lite bättre där också och Tomas säger att jag andas lättare när jag sover.

Helt plötsligt kan jag ligga på höger sida igen. Jag tror det finns en tumör där i skuldran nånstans och jag har inte alls kunnat ligga på den sidan utan att det gjort skitont, men nu känner jag plötsligt ingenting. Skönt, för jag vill gärna vända mig några gånger innan jag somnar.

Biverkningar av medicinerna då.... jag blir lite dålig i magen av dem, men det är inte så jättefarligt. Jag smörjer mina händer och fötter för att undvika sprickor, blåsor och allt vad det är för elände som man kan drabbas av när man tar Xeloda. Tyverb ska vara rätt så biverkningsfria. Sa doktorn. Men det vet man ju aldrig förstås.

Det är rätt tjatigt att käka 14 tabletter om dagen. OK spritt över tre tillfällen på dagen men i alla fall. Allt ska dessutom skrivas in i en dagbok eftersom det är en studie...

En annan lustig grej är ju alla mediciner man får eller har i beredskap ifall de skulle behövas. Jag har tre mediciner för illamående, en medicin för stoppande vid diarré, kortison, medicin mot halsbränna av kortisonet, insomningstabletter om jag blir för pigg av kortisonet...

Ja, förutom hostmedicin, allergimedicin, värktabletter och två olika luftrörsvidgande. Och lite morfin finns nog kvar också, jag gillade ju aldrig det riktigt.

Ja, vårt medicinskåp är urvuxet för länge sen.... måste lösa det där på något smidigare sätt än att ha medicinerna högt upp på olika hyllor så Nike inte når...

torsdag 17 juni 2010

Kanske borde plantera en idegranshäck...?


Läser om idegranen och inser att jag kanske borde rädda den genom att plantera en alldeles egen häck. Fast jag blir inte klok på om den amerikanska idegranen taxus brevifolia ens går att odla. Som häck eller annat, i Sverige eller någonstans över huvud taget.

Just det trädet är det som innehåller ämnet som är ett av de två ämnen som får mig att leva. Taxol heter det och det krävs hela två hundraåriga idegranar för att framställa tillräckligt för en cellgiftskur. 1 g per träd blir det.

Ända sedan 1969 har man känt till taxolen men först 1993 registrerades ämnet i Sverige som ett nytt läkemedel mot bröst- och äggstockscancer. I början av nittiotalet gick det åt 38.000 idegranar för att framställa den taxol som behövdes. Man höll alltså på att utrota alla träd. Träden växer dessutom ytterst långsamt. Det går att framställa taxol syntetiskt men det tar tid och är dyrt som sjutton.

Tydligen är också den europeiska idegranen intressant för att framställa taxol. Och så försöker man förstås fortfarande hitta ett bra och billigt sätt att framställa ett syntetiskt ämne med samma effekter. (Källa: Uppsala Universitet)

Jag kanske får lov att skaffa mig en idegran eller två. Eller en hel häck. Eller vid närmare eftertanke kanske inte.

MenvVisst är det intressant att växter faktiskt i hög grad använts och använts även inom skolmedicinen? Andra exempel är digitalis och acetylsalicylsyra.

söndag 25 april 2010

Söndag




Keep on walking. Jupp. Idag har jag tagit min sista kortisontablett. Det innebär att jag nu är helt medicinfri. Ingen hostmedicin, inget kortison, inget morfin. Jag kommer behöva ta kortison (och insomningstablett) vid behandlingarna i tre dagar. Sen inget mer.

För ett par veckor sedan var medicinlistan klart mycket drygare. Keep on walking som sagt!

torsdag 15 april 2010

Känner mig rätt frisk

Bild: DraconianRain Flickr CC

Tja allt är väl relativt antar jag ;-) men nu slutar jag med så många mediciner att jag börjar känna mig riktigt n o r m a l. Inget morfin till sänggåendet igår. Sov som en stock i alla fall och hostade ingenting. Endast 2 x hostmedicin igår. Nu på morgonen har jag inte tagit någon alls. Inga inhalationer alls igår. Och ingen hittills idag. På morgonen endast den föreskrivna dosen kortison, och här pågår ju också nedtrappning samt penicillin men penicillinet räknar jag inte alls.

That's it!

Tänk på att det ändå bara är drygt en vecka sen jag satt fast i syrgasslangen. Jämfört med det känner jag mig absolut frisk som en nötkärna. En halvflintis cancernötkärna förvisso men ändå.