Det blev inget blått clownkrull

Nej, inte ens en ynka kaskad av blont hårsvall över ryggen. Det blev rätt likt mitt vanliga gamla barr faktiskt. Träffade Molly och besökte Perukshopen på Gamla Brogatan. Fick hjälp av en jättegullig och duktig tjej som tålmodigt lät mig prova peruk efter peruk efter peruk. Men ganska snart framstod valet som relativt enkelt, det blev en axellång brun lugg-peruk. Liiiite rött i också. Den kändes bäst av alla även om det fanns ytterligare ett par riktiga snyggingar i högen.
Jag måste säga att jag blev överraskad över hur fina perukerna är och hur naturliga de ändå ser ut. När vi gick ut därifrån kändes det lite läskigt, som om jag var utklädd ungefär och som om peruken möjligen hela tiden var på väg att ramla av. Men ingen glodde och pekade finger så jag antar att jag såg helt normal ut. Folk glor definitivt mer när jag kom traskande i sjalen på morgonen.

Återstår att se hur mycket peruken blir använd nu, jag tyckte den var så fin så det kanske blir mer än jag trodde från början. Å andra sidan så blir det nog varmt med den på i sommar så vi får väl se.... och att laga mat med den på verkar inte vara så smart ;-).

Tjejen som hjälpte mig fixade också bort det sista läskiga fula håret som var kvar! Jag var rätt exalterad över det hela, jag har nog alltid velat se mig själv helt utan hår. Nu vet jag. Jag tycker jag ser rätt cool ut faktiskt, men jag är nog inte riktigt redo att gå ut sådär på stan. Dessutom fryser jag som sjutton om skallen, är ju van vid mitt tjocka värmande hår.

En blå sjal tog jag på mig i morse. Den är superfin! Men som sagt, folk glor när man kommer så här. Konstigt nog, för så himla extremt tycker jag inte det är väl?

Det blev lite sjalshopping idag också, denna rosa från Indiska föll jag för. Det blev ytterligare två sjalar från samma ställe så nu har jag verkligen ett gäng att välja bland, tror jag kommer klara mig fint på sjalfronten ett bra tag framöver ;-).

Sen blev det två hattar också. Den här lilla svarta och en vanlig stråhatt. Fattar ni vilken lyx det är att vara flint och äntligen äntligen kunna ha hatt? Jag har rätt stort huvud och på det ett tjockt hårlager så det brukar gå sådär. Nu passar plötsligt hattarna, wiiiiii!

Så summa summarum - en bra dag idag! Fast jag märker att orken inte riktigt räcker till, jag har en tendens att glömma att jag är sjuk kanske... jag har inget flås direkt och orken tryter. Att springa runt i affärer är riktigt jobbigt, blir trött i kropp och knopp av ingenting. Glömmer hälften jag ska komma ihåg. Somnade i bilen på vägen hem. Det är inte riktigt JAG det här, det kan jag konstatera. Men jag kommer igen, tro inget annat :-)

Hårbryderier

Med största sannolikhet kommer mitt hår ramla av till följd av cellgiftsbehandlingen. Jag har aldrig varit den hår-nojiga typen, den där som oroar sig för att håret ska bli jättefult efter en klippning eller funderar i veckor på om jag verkligen ska våga klippa håret tre centimeter kortare än vanligt. Det växer ju liksom alltid ut igen.

Samma sak nu. Jag tycker helt ärligt att det ska bli lite spännande att testa att vara helt flintis och få nytt hår sen när behandlingarna är över. Kanske blir det nya håret lockigt, jag hoppas stenhårt, det är tydligen inte helt ovanligt.

Däremot känns det lite känsligt för Nikes skull. Allt som inte är som vanligt nu påverkar henne. Att se mammas långa hår trilla av är en sån sak.

På tisdag ska ska jag till sjukhusfrisören och klippa håret kort i alla fall. Kan bli mitt mest onödiga frisörbesök någonsin. 275 kr för en klippning som kanske håller i några dagar innan håret faller av. Tomas föreslog att jag helt enkelt skulle ta rakapparaten men tänk ändå om håret nu trotsar cellgifterna och faktiskt inte trillar av? Ska jag behöva gå runt med snagg på skallen då? Samma frisyr som min man? Nä, där går nog min gräns ändå, trots att jag inte är någon hårneurotiker :-).

Funderar också på vad jag ska pryda mitt huvud med. Det får nog mest bli sjal, solhatt eller mössa. Har fått en reka på peruk också, och funderar skarpt på nåt långt blont och väldigt lockigt. Rekan verkar faktiskt räcka till både en vanlig vardagsperuk och en lite piffigare till fest. Vi får se vad det blir OM det blir något, men jag kan tänka mig att det ibland faktiskt kan kännas rätt skönt med peruk. Och kul med ett blont hårsvall nån gång då och då också för den delen :-).