Hårbryderier

Med största sannolikhet kommer mitt hår ramla av till följd av cellgiftsbehandlingen. Jag har aldrig varit den hår-nojiga typen, den där som oroar sig för att håret ska bli jättefult efter en klippning eller funderar i veckor på om jag verkligen ska våga klippa håret tre centimeter kortare än vanligt. Det växer ju liksom alltid ut igen.

Samma sak nu. Jag tycker helt ärligt att det ska bli lite spännande att testa att vara helt flintis och få nytt hår sen när behandlingarna är över. Kanske blir det nya håret lockigt, jag hoppas stenhårt, det är tydligen inte helt ovanligt.

Däremot känns det lite känsligt för Nikes skull. Allt som inte är som vanligt nu påverkar henne. Att se mammas långa hår trilla av är en sån sak.

På tisdag ska ska jag till sjukhusfrisören och klippa håret kort i alla fall. Kan bli mitt mest onödiga frisörbesök någonsin. 275 kr för en klippning som kanske håller i några dagar innan håret faller av. Tomas föreslog att jag helt enkelt skulle ta rakapparaten men tänk ändå om håret nu trotsar cellgifterna och faktiskt inte trillar av? Ska jag behöva gå runt med snagg på skallen då? Samma frisyr som min man? Nä, där går nog min gräns ändå, trots att jag inte är någon hårneurotiker :-).

Funderar också på vad jag ska pryda mitt huvud med. Det får nog mest bli sjal, solhatt eller mössa. Har fått en reka på peruk också, och funderar skarpt på nåt långt blont och väldigt lockigt. Rekan verkar faktiskt räcka till både en vanlig vardagsperuk och en lite piffigare till fest. Vi får se vad det blir OM det blir något, men jag kan tänka mig att det ibland faktiskt kan kännas rätt skönt med peruk. Och kul med ett blont hårsvall nån gång då och då också för den delen :-).