Innan nästa behandling är det tänkt att jag ska få en portacath inopererad. Detta för att det ska bli smidigare att ge mediciner och även ta prover. Mina vanligtvis rätt samarbetsvilliga vener slutade vilja visa upp sig nån gång på sjukhuset. Det var då jag fick CVK:n som ju fungerade finfint i och för sig, men en sådan kan man inte gå runt med i evigheter vilket man verkar kunna med dosan (eller nåja, nästan i alla fall).
Resten av tiden blir det vila och fokus på nästa behandling. Jag ska vänta på att håret trillar av (har inte börjat än) och jag kanske ska försöka komma till skott och fixa en peruk också, så det är klart.
Sen ska jag öva på affirmationer och visualisering. Min fina barndomskompis Eva skickade mig en bok om detta, jag fuskade lite med sådant när jag slutade röka en gång i tiden och jag tror det är en metod som passar mig ganska bra.
2 kommentarer:
Hej Kajsa. Vill bara säga att jag tänker på dig och att jag hänger här på bloggen. Du är verkligen en väldigt stark person!
Många kramar
Jenny från internstackare
hej.
jag kom hit via nytt om sytt som jag prenumenerar på. (stackars min arbetsgivare, har inte tjänat många ören på mig senaste timmen.) det du skriver grep mig så hårt.
sen jag fick barn har det varit en skräck för mig det där med att bli allvarligt sjuk. man måste ju leva för deras skull. det, plus att min egen mamma hade en elak bröstcancer med spridning i lymfkärl för 15-20år sedan när jag var i 20-årsåldern gör att din historia påverkar mig dubbelt. jag är liksom både du OCH din stora dotter, samtidigt.
men min mamma blev frisk. och det kommer ju du lätt bli, med den fantastiska viljan och hur du hanterar cancerskiten. jag är imponerad av dina positiva, raka ord och tankar.
ville bara säga det.
och att jag läser din blogg.
lotta på solrum/fnurr
Skicka en kommentar