Varit vaken hela dagen!

Inte slumrat en enda liten stund på soffan. Klev inte upp så jättesent. Somnade inte så jättetidigt i går kväll. Låg inte vaken och snurrade nån längre stund under natten.

Sista dagen innan behandling alltså och man är på topp!

Imorgon är det dags igen... iväg till sjukhuset och inkoppling i porten och sen börjar det väl om från början igen med tröttheten kan man misstänka.

Har firat ikväll genom att orka titta på ett helt avsnitt av Morden i Midsumer. En himla tur att det bara är två avsnitt kvar. Förstår inte hur de skulle fått liken att räcka annars.

Behandling nummer två avklarad

Drog iväg till Eskilstuna i snöblandat regn, letade oss fram till onkologmottagningen där vi fick träffa sjuksköterskan Anna som ska ta hand om mig var tredje vecka.

Först fick hon äran att öppna plåstret som suttit under venporten. Jag var bra sugen på att pillra bort det igår kväll men sansade mig. Men det såg i alla fall jättefint ut under förbandet när det intorkade blodet var borttorkat i alla fall ;-).

Sedan lite fix med att koppla mig till slangen, blod till prover togs och sen var det dags för Herceptinet. När svar på blodprover kom tillbaka blev det grönt ljus även för cellgiftet (Taxotere). Även blodtrycket var bra, så formen var det tydligen inget fel på, skönt det! Venporten fungerade bra i alla fall och den sitter helt perfekt mellan behåbandet och en urringningen. Snyggt ditsatt doktorn!

Nike var mycket nöjd med dagens besök, hon blev furstligt underhållen av syster Anna som gav henne ritpapper, kritor, ritade med henne och dessutom kopplade gosedjuret Pingu till en slang med en stoooor spruta så även han kunde få lite medicin om han skulle behöva. När jag var klar och vi skulle gå grät Nike bittert och besviket över att den skojiga dagen på onkologmottagningen var slut.

Nu har jag ytterligare två behandlingar inbokade om tre respektive sex veckor. Sedan är det dags för läkarna att utvärdera och besluta om hur de ska fortsätta rädda livet på mig. De gör sitt jobb, jag gör mitt jobb.

Ja det var väl det hela. Nu återstår att se om jag får några nya biverkningar den här gången. Känner mig ruggigt trött redan nu men jag misstänker att det kommer att gå över snart eftersom jag tog 16 betapred (kortison) för bara en liten stund sen.

Vad väntar nu då?

Nästa behandling äger rum 21/4. Tio dagar kvar alltså. Fram tills dess ska jag hålla mig på benen och inte dra på mig en massa infektioner. Snorigheten från igår är lite bättre, kanske var det bara en liten släng av pollenallergi?

Innan nästa behandling är det tänkt att jag ska få en portacath inopererad. Detta för att det ska bli smidigare att ge mediciner och även ta prover. Mina vanligtvis rätt samarbetsvilliga vener slutade vilja visa upp sig nån gång på sjukhuset. Det var då jag fick CVK:n som ju fungerade finfint i och för sig, men en sådan kan man inte gå runt med i evigheter vilket man verkar kunna med dosan (eller nåja, nästan i alla fall).

Resten av tiden blir det vila och fokus på nästa behandling. Jag ska vänta på att håret trillar av (har inte börjat än) och jag kanske ska försöka komma till skott och fixa en peruk också, så det är klart.

Sen ska jag öva på affirmationer och visualisering. Min fina barndomskompis Eva skickade mig en bok om detta, jag fuskade lite med sådant när jag slutade röka en gång i tiden och jag tror det är en metod som passar mig ganska bra.