Färdigstrålad

Äntligen, äntligen, äntligen är de ändlösa bilåkandet till Eskilstuna över. Idag har jag gjort min sista strålning, möjligen kanske jag behöver strålas nån annan gång, vad vet jag, men inte just nu. Det ska bli skönt att vila lite nu, på torsdag nästa vecka är det dags för första omgången Navelbine och Herceptin. Jag längtar som sagt.

Kände mig lite som om jag bodde på onkologmottagningen idag. Jag hejade glatt på mina tre senaste läkare och sex sjuksköterskor. Fast det är väl så bra som det kan vara, att när man ändå måste dit så blir man sedd och igenkänd. Jag tycker att det verkar vara en sån god stämning på mottagningen överlag, det känns som om personalen gillar sitt jobb, patienterna och varandra. Vet inte om det stämmer, men det är känslan jag får i alla fall. Det betyder mycket för mig som patient.

Just nu är jag ganska nerkörd i skorna känner jag. Trött efter strålningen, alla resor och hela grejen med hjärnmetastaserna. Sliten, orkeslös och ganska deppig ärligt talat. Men det är väl så det är. Man kan inte vara på topp jämt. Det går över. Ska bara vältra mig lite i tycka-synd-om ett tag. Förbanna cancern och svära över livets orättvisor. Tänka på att jag ska dö och sådär. Det är väl en process det med, alla ska ju faktiskt dö en dag.

Som plåster på såren fick jag i alla fall bloggstatistiken för partibloggen idag. MP Gnesta toppade. Vet inte om det var min förtjänst direkt, men lite bidrog jag säkert till spänningen, alltid nåt :-).