Åh vad jag frös igår. Inte så konstigt kanske eftersom det visade sig att jag hade feber. Inte alls mycket men lite i alla fall, så pass mycket ändå att jag måste hålla koll eftersom jag måste åka in till sjukhuset om febern blir lite högre. Idag har jag legat runt 37,8-37,9 och det var ju inte mycket att skriva hem om så det är lugnt, några grader till behövs det nog för att jag ska packa mig iväg till akuten en lördagkväll. Sen är ju jag sån så jag drar mig in i det längsta för att söka vård om det inte är nåt riktigt farligt och dit räknar jag väl kanske inte denna låga temp ändå. Mest för Nikes skull. Hade inte hon ständigt blivit involverad i min sjukdom hade det varit en annan sak, men åker jag in så finns det ju bara två alternativ - antingen åker hon med eller så åker jag hemifrån. Inget är väl optimalt när man är fem år såklart och har sett fram emot en lördagkväll med schlager, Sean Banan och grillchips. Det är viktigt att vi försöker leva ett så "normalt" liv som det bara går. Sist jag var hos läkaren började han prata om hemsjukvård, att jag skulle få hjälp med att lägga om såren. Bra i och för sig, men jag vill verkligen inte ha en sån märklig tillvaro här hemma om jag inte behöver. Ha en massa främmande människor springa här varje dag. Vi måste kunna leva som alla andra, och för min del låter jag det gärna bli lite extra bök för mig själv om det lyfter en liten börda från Nike.
Naturligtvis utsätter jag mig inte för nån fara. Jag skulle ju såklart åka in till sjukhuset om febern började bli högre, men jag åker inte hellre en gång för mycket än för lite direkt. Nike får utstå tillräckligt med elände som det är tack vare den här förbaskade idiotsjukdomen, den ska inte få ta över vårt liv helt, det bara vägrar jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar