söndag 29 november 2009

Över partigränserna

Jag är ganska övertygad om att om vi ska kunna komma någonvart meddelst politiken i en sån liten ort som Gnesta så måste vi samarbeta och hjälpas åt över partigränserna. Det kanske fungerar så också i en större kommun, det vet jag ingenting om, men på ett litet ställe där det t.ex. är svårt att rekrytera nya politiskt intresserade medborgare är det förmodligen extra viktigt.

Centerpartistiska Alexandra tänker på hur vi ska engagera fler kvinnor och andra underrepresenterade grupper i politiken. Kanske måste vi göra detta tillsammans på något sätt, över partigränserna? Inget parti i Gnesta har resurserna att driva detta själva. Alla partier kan vinna på att goda exempel lyfts fram och inspirerar, tror jag.

Henric Sörblads rätt huvudlösa uttalande i SN för ett tag sedan ledde till en lång debatt, i artikelkommentarer, insändare och i bloggar. Jag noterar att det nästan bara var män som tyckte till, vilket är rätt intressant. Var finns kvinnorna i debatten? Vad upplever vi kvinnor som ett problem för att orka/hinna/vilja engagera oss politiskt? Uppenbarligen är det ett problem att kvinnorna är få och ojämlikhet råder. Gubbarna sitter på de viktiga posterna och gubbarna diskuterar varför de gör det. Undantag finns förstås, som de tre kvinnliga nämndordförandena men i stort sett är det inte särskilt jämlikt.

Läs vad Alexandra skriver om kvinnliga nätverk och kvinnokvällar, det är intressanta tankar. Jag tror att man ska göra det över partigränserna, det vinner vi alla på.

lördag 28 november 2009

Manifestation för en kärnvapenfri värld

Idag höll vi vår manifestation för en kärnvapenfri värld på Strömmentorget i Gnesta. Jag inledde med att prata lite om kärnvapen och om Budkavlen. Sen sa både Gert Nilsson (s) och Bo Wingård (kd) några kloka ord och så avslutade vi manifestationen med ett par låtar med Bengt Sjöberg.

Jag tycker att det blev riktigt lyckat! Det samlades en och annan på torget, ljudet fungerade efter sju sorger och åtta bedrövelser och ingen ramlade av scenen och bröt benet och ingen fredshatare kastade ruttna ägg på oss. Roligt också att både majoritet och opposition representerades på scenen!

onsdag 25 november 2009

En sån dag

Signalfel, stress, språngmarsch, treårstrots, jobbintervju, långpromenad, junibacken, treårstrots, långpromenad, grått och regnigt, kaffeabstinens, treårstrots, pepping, sminkshopping, treårspussar, Mollyfika, Lush, växelfel, grått och regnigt, Moccamaster, pusselbyggande, trötta fötter.

Ja, det var väl dagen i sammanfattning. Imorgon väntar ett riktigt spännande möte med tre fantastiskt duktiga kvinnor, tjejer, brudar... vad säger man? Jag har en liten idé och jag hoppas vi kan göra något bra med den idén, första mötet imorgon alltså.

Johan Rocklind gästbloggar

Missa inte Johan Rocklinds gästblogg hos Fredrik Pettersson.

tisdag 24 november 2009

Mera budkavle

Det här är Bengt Sjöberg. Du som kommer till Strömmentorget på lördag kan höra honom sjunga och spela ett par låtar. Han deltar nämligen i Budkavlen för en kärnvapenfri värld.

Missa inte!

Varför förstöra?

Jag har satt upp de fina affischerna om Budkavle för en kärnvapenfri värld, både inne i Gnesta och här i Björnlunda. På båda ställena jag satt affischerna i Björnlunda är de nedrivna. På ena stället var en affisch nedriven redan en halvtimme efter att jag satt upp den, men då satte jag upp den igen. Nu är båda nedrivna och försvunna.

Varför gör man så? Jag har bara ett fåtal affischer, och har lagt ner en hel del arbete på att texta tid, plats osv snyggt på dem och flera timmar på att gå/åka runt och sätta upp dem. Arbete som jag lägger ner utan en krona i ersättning, av tid som ibland inte tycks räcka till allt, för att jag tycker att det är en god sak.

Affischerna är dyra att trycka upp och därför får man inte så många, Budkavlen badar inte direkt i pengar utan det mesta är ideellt engagemang och en vilja att göra någonting bra.

I eftermiddag blir det ett var till på byn och imoron får jag ta ett varv i Gnesta för att se om samma sak hänt där, tid som jag kunde spenderat tillsammans med min familj eller lagt på mina studier istället.

måndag 23 november 2009

Budkavle för en kärnvapenfri värld

Budkavlen låg i min brevlåda imorse. Förmodligen hade den legat där hela helgen men det visste ju inte jag. Pressmeddelande gick ut igår kväll och i morse ringde Länstidningen och ställde några frågor. Torget är bokat, polistillstånd ifyllt, evenemangstips inskickade (även om gnesta.se verkar dröja med publiceringen), politiker inbjudna, musikunderhållning fixad.

Nu brottas jag med två stora frågor och ett praktiskt problem. Fråga 1: Vad i hela friden ska jag säga där på Strömmentorgets scen? Tanken är att jag ska introducera hela härligheten. Förmodligen bör det jag säger vara klokt och förståndigt och handla om kärnvapen. Jag får rampfeber bara jag tänker på det.

Fråga 2: Borde man bjuda glada fredliga gnestabor på bullar? Dvs ska jag ställa mig och baka ett par hundra bullar på fredag kväll? Eller åtminstone hundra? Bullar för fred tycker jag låter som en skön kombination.

Praktiskt problem: När, hur och var ska jag införskaffa två stycken prima kvastskaft och hur ska jag få dem in till Gnesta med bussen på lördag morgon tillsammans med allt material, en treåring och eventuella bullpåsar?

Det är inte helt enkelt att samordna en sån här manifestation som ni säkert förstår när ni läser detta. Men det är ganska kul och definitivt en nyttig erfarenhet!

Nytt jobb - via Twitter

Här om dagen lanserade kläckte Brit Stakston den utmärkta idén att använda hashtaggen #nyttjobb för de tweets där det tipsas om jobb. Taggen verkar kunna användas även för jobbsökande. En enkel men genial idé! På så sätt går det lätt att samla lediga jobb och jobbsökande i ett enda flöde.

Om nu förstod säkert inte många alls vad jag yrar om. Vad är t.ex. en hashtag? Jo, det är helt enkelt ett ord som används för att märka upp en tweet, att kategorisera den helt enkelt. För att märka ut ordet i flödet använder man tecknet #. På så sätt kan andra lätt följa flödet för t.ex. #nyttjobb eller något annat. Det finns inga fördefinierade hashtaggar att använda, det brukar ge sig eller så kommer någon, som Brit i det här fallet, på vilken tag man ska använda och förmedlar det till andra som i sin tur sprider det vidare.

En tweet är helt enkelt dina maximalt 140 tecken som du skickar från ditt konto. Du kan skicka flera tweets såklart, men varje gång du skriver något och skickar iväg det är det alltså en tweet du har sänt iväg.

Det var dagens lilla twitterkurs det!

söndag 22 november 2009

Nej till svininfluensan

Ramlar på kampanjsajten Nej till svininfluensan och lite insnöad som jag är på kampanjanalys eftersom det är just den kurs jag läser just nu stannar jag upp och låter mig fascineras och ilskna till. Var med och stoppa svininfluensan! Krisinformation.se, socialstyrelsen, smittskyddsinstitutet, myndigheten för samhällsskydd och beredskap samt läkemedelsverket är det som står bakom sajten.

Man kan rösta på "sitt" skäl att vaccinera sig och dela med sig av den här oerhört intressanta informationen via sociala medier eller e-post.

Man får diverse fakta om sjukdomen och vaccinet. T.ex. får man veta att "Ju fler som vaccinerar sig, desto färre blir svårt sjuka i svininfluensan". Nähä...?

Äsch, läs Fredrik Elghs artikel på Newsmill istället
. Sansad och faktabaserad. Han är definitivt för att vi ska vaccinera oss:

"Det är viktigt att understryka att årets influenspandemi, trots att den förefaller mild med avseende på antalet dödsfall, är en allvarlig påfrestning på enskilda, på sjukvården och samhället i övrigt på grund av de myckna och många gånger besvärliga sjukdomsfallen. Därför är det viktigt att så många som möjligt låter vaccinera sig med det vaccin som erbjuds alla invånare genom landstingens försorg."

Jag kan faktiskt köpa de argumenten när de framförs på det sättet. Med argument för- och emot saken, ärlighet och uppriktighet - det är troligen inte särskilt hög dödlighet i denna nya influensa jämfört med den som grasserar varje år och dödar så många som ett par tusen personer i Sverige. Årligen! Däremot blir fler sjuka och det kostar pengar för samhället med sjukskrivningar och förlorad produktion osv.

Det är cyniskt på något sätt men samtidigt uppriktigt. Var och en borde få ta ställning till om hon eller han tycker att det är OK att vaccinera sig på dessa premisser. Inte vilseledas med argument som spelar på känslor. Argumentet som handlar om att skydda andra borde väl verkligen dras fram när det gäller den årliga influensan i så fall. Tänk att ett par tusen människor faktiskt skulle slippa dö i influensa om vi alla bara vaccinerade oss! Men det är väl ändå mest gamlingar och sjuklingar så det är inte så noga eftersom de flesta inte blir särskilt sjuka och inte kostar samhället särskilt mycket pengar.

Eller?

fredag 20 november 2009

Politisk korrekthet och likabehandling

Henric Sörblad säger sig vara trött på politisk korrekthet. Jag ordar inte mer om det utan konstaterar att var och en får skämmas för sig själv.

Däremot kan jag tipsa om det utmärkta dokumentet "Teoretiska perspektiv på likabehandling" som fanns bilagt handlingarna i Barn- och utbildningsnämnden i måndags. Dokumentet hörde till punkt 14, likabehandlingsplanen för skola och förskola.

Här kommer det i valda delar. Hela dokumentet hittar du här (på sidan 106):

Genustori
Inom genusteorin ser man på konsekvensen av den rådande uppfattningen om vad män och kvinnor är och ska vara. Generellt går det ut på att grunden till att vi idag inte har ett jämställt samhälle är att vi ser män och kvinnor som två olika grupper som i egenskaper, kompetens och syfte är varandras motsatser.

De egenskaper som anses manliga värderas högre än de som anses kvinnliga. Eftersom detta är strukturellt innebär det att pojkar och flickor möts av olika förväntningar och uppmuntras att vara och forma sig efter den rådande normen. De som går utanför nomen bestraffas genom att inte bli belönad eller genom bestraffningar.

Vår strävan att passa in och bli bekräftade är stark, alltså bygger pojkar och flickor, män och kvinnor soin identitet med hjälp av samspelet med omgivningens bekräftelser och ”straff”. Detta hindrar individen att utveckla de egenskaper som inte passar den givna rollen.

Detta hämmar både individens och samhällets utveckling. Skolans uppdrag är att bryta reproduktionen av dessa hämmande mönster och främja varje individes fria utveckling.

Hur uppnår vi likabehandling?
Ett av de viktigaste uppdragen för vuxna i skola och förskola är att uppmärksamma och bryta rådande orättvisa mönster. Nyckeln till att hjälpa elever i skolan och förskolan att se, ifrågasätta och ändra mönstren är att vuxna blir medvetna om hur systemet ser ut.

Normer som diskriminerar bör ändras. Att behandla alla lika är att se individen och inte värdera olikheter olika. Den vuxne med en medvetenhet om sin egen uppfattning kan se situationer som är kränkande och hjälpa till att bryta.

Viktigt är att man ifrågasätter sin egen normuppfattning och vad man för vidare till eleverna hur det ska se ut. Vuxna i skolan och förskolan fungerar i sitt sätt att vara och vrdera som förebilder och som en mycket viktig del i den soiokulturella kontexten. Barn mäter sina värderingar mot lärare och andra vuxnas, medvetet och omedvetet.

Vuxnas lärande sker i process med andra vuxna. Genom att i öppna diskussioner mäta sina uppfattningar motandras bildas nya gemensamma uppfattningar och tankar. Ett värdegrundsarbete som handlar om att gå in i sig själv och ifrågasätta det egna normtänkandet kräver tid och tolerans.

Det måste finnas tid för att ta till sig information, bearbeta tillsammans med andra och att praktisera tillsammans med eleverna. Centralt är att förstå att fågor som rör jämställdhet och heteronomrativitet och normer inte är ett område som kan frikopplas från annan verksamet och behandlas separat. Frågorna bör genomsyra all verksamhet, precis som normerna gör.

Ett dokument som kanske skulle vara till nytta även för kommunens politiker?

onsdag 18 november 2009

Lekplatser i Björnlunda

Idag behandlas ett medborgarförslag om lekplatserna i Björnlunda i Kultur- och tekniknämnden. Idag finns det fem lekplatser utspridda i samhället. Fem tråkiga, oinspirerande och sällan besökta lekplatser. På vår närmaste lekplats finns två gungor, en sandlåda som mest används som katt-toalett och en sån där vippgunga i form av en anka. Eller en kyckling, det är lite svårt att avgöra. Tidigare fanns en klätterställning men den backade en lastbil på och förstörde så då tog man bort den.

Vidare finns Kvarnparken. Där finns gungor med stenhårt underlag. Två gungor. En stor sandlåda, en klätterställning med rutschkana och en större gungleksak typ gungbräde. Varma dagar är det nästan omöjligt att vara i Kvarnparken då den ligger helt i gassande sol utan särskilt mycket skydd.

Och så har vi ytterligare två parker i samma stil. Tråkiga lekredskap och sällan någon som är där.

Personen som ställde medborgarförslaget tyckte att det vore trevligt om det fanns en enda stor lekpark med riktigt roliga saker för barnen, en central samlingsplats dit man kunde gå och umgås, träffa andra barn och föräldrar. För att finansiera det hela föreslogs att man kunde sälja tomtmarken till en av lekparkerna.

Björnlunda är inte särskilt stort. Det behövs knappast fem lekplatser. De som finns är mest sorgliga och det finns som sagt ingen gemensam samlingsplats där det finns andra barn att leka med och andra föräldrar att fika med.

Kultur- och teknikförvaltingen tycker dock inte alls likadant. En central lekplats "gynnar bara de närboende" (hallå, allt är nära i Björnlunda!). Dessutom är det "mycket kostnadskrävande" (inte ett ord om finansieringsförslaget med den sålda tomten nämns, men det är kanske inte kultur- och teknikförvaltningens sak).

Dessutom menar man att barnen utsätts för trafikfara om det bara finns en enda lekpark. Hm... tanken med medborgarförslaget var att det skulle finnas en park på var sida om järnvägen. Fyra av de fem lekparkerna skulle slås ihop till en och skogslekparken uppe på berget skulle finnas kvar. Lite märkligt resonemang också att använda trafikfareresonemanget i detta fall när det inte är intressant när det gäller barnens skolväg. Men återigen, olika förvaltningar.

Så förvaltningens tjänsteförslag är att avslå detta utmärkta medborgarförslag, vad politikerna tycker återstår att se. Men det är väl inte en allt för vild gissning att varken kommunens ytterorter eller barnen i kommunen har särskilt hög prioritet. Även om jag hoppas på motsatsen.

En annan sak att notera är att man precis som i skolfrågan uttalar sig om att något kostar för mycket, utan att för den skull presentera några siffror. Jag har lite svårt för det där. Om man säger att något är för dyrt måste man väl i konsekvensens namn också veta hur dyrt det är?

Mötet äger rum klockan 16 idag på Ungdomens hus. Vem som helst får gå dit och lyssna och det finns även möjlighet att ställa frågor på allmänhetens frågestund.

tisdag 17 november 2009

Lite bloglovin dårå

Hög tid att fixelifixa knapp och grejer till Bloglovin. Nu tar jag kontroll över min blogg!


Följ min blogg med bloglovin

Har beställt från Bokus för sista gången

Gjorde dumheten att beställa kurslitteratur från Bokus i förra veckan. Hade lite bråttom att få böckerna så jag kryssade i det dyrare fraktalternativet. Det skulle ju gå lite snabbare då tänkte jag. Men ingenting hände. Idag tittade jag på orderbekräftelsen och såg att min order skulle skickas inom 7-10 dagar! Vad i....? Jag hade verkligen behövt böckerna den här veckan, men det verkar ju som om de kommer ta ett antal dagar på sig att komma.

Skrev en sur kommentar på Twitter om detta och fick faktiskt svar från Bokus: @spenatmamman Du kan läsa om fraktalternativen här: http://www.bokus.com/cgi-bin/P_campaign_show.cgi?location=kundservice-frakt-leverans

Det var kanske inte direkt det jag ville höra, jag svarade att de fick ta bort informationen i kassan om att det tar betydligt mindre tid än 7-10 dagar att få böckerna.

Bokus verkar anse att jag beställt böcker där det uppgivits 7-10 dagars leveranstid. Jag är mycket tveksam till det påståendet eftersom jag hellre skulle tagit en tur till Stockholm och köpt böckerna som jag behöver ganska omgående än att vänta i värsta fall upp till ett par veckor på leverans hem i lådan. Det kan hända att jag missat det, men jag är som sagt ganska säker på att det inte är så. Nu i efterhand går det inte att kolla genom att göra en liknande beställning då två av böckerna är slut hos Bokus. När det gäller den tredje har den just nu 3-5 dagars leveranstid.

Fick nog och tänkte att jag skulle avbeställa hela rasket och köpa böckerna i stan när jag ändå ska in på torsdag men si det går inte heller. När jag loggar in hos Bokus får jag veta att ordern inte längre går att avbeställa. Detta trots att inga böcker är skickade. Distansavtalslagens ångerrätt verkar inte Bokus bry sig om. Enligt den har kunden rätt att ångra köpet inom 14 dagar.

Fast nu fick jag ett svar från Bokus på Twitter: "@spenatmamman Avbeställning sker via kundservice@bokus.com eller 040-352100. För retur av mottagen vara gäller 14 dgrs ångerrätt."

Det var ju bra. Men konstigt att de samtidigt uppger att varan INTE går att avbeställa. Trots att den inte är skickad.

Och under allt detta strulande så förlorar jag dag efter dag som jag borde ägnat åt att läsa en massa.

Grr....

Plus till Bokus i alla fall som svarar arga kunder på Twitter! Det finns ett litet frö av god vilja där inne nånstans bland all konstig information till kunderna, mer sånt!

Uppdaterat:
Det gick att annullera ordern! Jaaaaaaa! Men Bokus - det är inte smart att reta upp kunderna på det här viset, med information som är rent missvisande och bara gör mig som kund förbaskad och missnöjd med er som företag. Bättre kan ni!

15-timmars barnomsorg för arbetslösa

Här i Gnesta har arbetslösa rätt till 15 timmars barnomsorg i veckan enligt fastställt schema. Jag får inte ihop det. Hur är det möjligt att hinna söka arbete på 15 timmar i veckan? Och med ett "fastställt schema" dessutom. Det går att välja på att ha barnet i förskolan 3 timmar/dag veckans alla dagar och 5 timmar/dag tre dagar i veckan. Ingen plats för improvisation där inte, ringer en arbetsgivare och vill att du ska komma på en intervju med kort varsel blir det till att tacka nej om inte barnomsorg finns under den tiden antar jag. Eller försöka lösa det på något annat sätt, med barnvakt eller att den andra föräldern tar ledigt från sitt jobb för att vara hemma med barnet.

Dessutom är det i stort sett omöjligt att hinna ta sig från hemmet till en intervju på någon annan plats, om den platsen ligger nån annanstans än säg i Gnesta, Nyköping eller Flen, på de där få timmarna. I alla fall om man ska åka kollektivt som jag gör.

Så - förutsättningen för att det som förskoleförälder i Gnesta kommun ens ska vara möjligt att stå till arbetsmarknadens förfogande med de regler för förskolan som finns är att 1) Du har körkort och tillgång till bil 2) Du har ett kontaktnät som med kort varsel kan ställa upp som barnvakter eller en flexibel man/fru/sambo/partner.

Reglerna om femton timmars barnomsorg känns inte som om de är förankrade i verkligheten på något sätt. Gnesta kommun är knappast ensamma om att inte erbjuda mer än så, men bedrövligt är det likafullt.

Jag vet faktiskt inte själv hur jag ska greja det om jag nu inte lyckats få ett jobb den dag jag blir arbetslös på riktigt. Det kommer inte att fungera. Jag kommer att ha möjlighet att träffa arbetsgivare, nätverka för att skapa kontakter och åka till arbetsförmedlingen de dagar min man är ledig. Och då har jag sådan tur att han har lediga dagar mitt i veckorna eftersom han jobbar helger, nätter och kvällar.

Hur fungerar det för en ensamstående förälder? Hur tycker man att det här bidrar till att den arbetssökande står till arbetsmarknadens förfogande? Hur tycker man att man bidrar till att Gnestas invånare faktiskt får arbete istället för att gå arbetslösa på detta sätt?

I dagens SN kan man också läsa om att det inte finns någon jobbcoach att tillgå för Gnestas arbetslösa. Närmaste jobbcoach finns i Södertälje. Med fem timmars barnomsorg då jag lämnar N klockan nio kommer jag iväg med tio-bussen och är klockan 10.58 i Södertälje. Sen gäller det att snabba sig med coachen för att hinna hämta hos dagmamman - 11.47 går tåget tillbaka. Nästa går 13:44. Då är jag i Björnlunda 14.33 och hos dagmamman ytterligare en stund senare. Schemat spricker, minst sagt.

Att vara arbetslös är inte tänkt att vara någon sorts förklätt vårdnadsbidrag. Att vara arbetssökande innebär att man faktiskt aktivt söker jobb och det fungerar inte för småbarnsföräldrar som det ser ut idag i de kommuner där 15-timmarsvecka gäller. 30 timmar i veckan vore lite mer rimligt.

måndag 16 november 2009

Utarmningen av landsorten

Mitt livs andra nämndmöte är avklarat. Precis innan jag gick dit råkade jag överhöra två mammor som pratade om flytten av skolbarnen. Båda pratade om att de också skulle flytta. "För nu finns det ju verkligen inget som håller mig kvar." sa den ena och den andra höll med. Det är förvisso tråkigt att det enda som håller en familj kvar i Gnestas ytterorter är att barnen går i skolan där, men det visar också hur otroligt viktig skolan är för ett litet samhälle som Björnlunda, Stjärnhov och Laxne.

Det verkar inte vara så enormt många barn som byter skola till en skola utanför kommungränsen nu till årsskiftet. Jag undrar hur många som väljer att flytta, nu eller framöver? Det kommer vi nog aldrig få veta, det enda man kan vara säker på är att beslutet om omorganisationen gör att ytterorterna mer och mer sitter fast i en negativ spiral. Ingen skola -> människor flyttar ut/människor flyttar inte in -> ännu mindre elevunderlag.

Jag önskar självklart att det inte vore så. På Miljöpartiet i Gnestas webbsida tillkännager vi att vi tycker att hela Gnesta kommun ska leva och blomstra. Precis så ska det vara! Gnesta är på väg att bli en förort till Stockholm, en förort vilken som helst. Eller om man ska vara lite elak - en sovstad med förortskomplex.

Det finns redan massor av stockholmsförorter som människor kan bo i. Dit tågen går oftare än varannan timme och det går att ta sig kollektivt utanför tätorten och det finns många bra skolor att välja på. Gnesta har inte mycket att komma med på det området. Regionaltåget må ta 38 minuter på sig att angöra storstan, men det kostar nästan 2000 kr/månaden att åka med det och det går inte riktigt när man tänkt sig. Att göra Gnesta till en storstadsförort är en fåfäng dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.

Gnesta har å andra sidan massor av kvalitéer som är fullkomligt omöjliga att hitta i Stockholm, här finns ett lugn och en natur som är svår att finna närmare Stockholm. Här kan barnen växa upp bland bondgårdarna, knalla ut i skogen och plocka blåbär, njuta av tystnaden och de stjärnklara nätterna, plocka smultron i dikena och lära sig cykla utan att riskera att bli påkörda. De kan spela fotboll på en riktig gräsplan (låter löjligt kanske men jag lovar, gräsplaner är en bristvara i storstadsförorterna, det finns grus om man har tur) eller ha en egen häst på cykelavstånd till en helt rimlig kostnad. Det är tryggt, lugnt, tyst och vackert.

Hittar man allt det där inne i Gnesta? Nej, knappast. Bäst av allt levs det där livet en bit från centralorten såklart. De delarna av kommunen känns dock som en vit fläck för alliansen. Vilket feltänk! Jag tror många fler skulle kunna tänka sig att flytta till småorterna om det fanns bättre kommunikationer och bättre service. Vad hände med tankarna om pendeltågsstation åtminstone i Björnlunda men kanske hela vägen fram till Stjärnhov?

Alliansen vill att Gnestas befolkning ska öka till 12 000 personer under de närmaste 11 åren. Jag tror att det är helt orimligt om man inte väljer att satsa på Björnlunda, Stjärnhov och Laxne istället för på själva Gnesta. Marknadsför Gnesta som ett verkligt lantligt alternativ ett stenkast från Stockholm. På sjuttiotalet skänkte man bort tomter där hugade inflyttare fick bygga sina egna hus. Massor av hus byggdes och jag gissar att en hel del av dem som flyttade hit kom från något helt annat ställe. I alla fall verkar det så när man pratar med de grannar som kom hit under den perioden.

Nej, Gnesta blir nog aldrig en förort till Stockholm och så ska det vara. Behåll hela kommunens unika prägel. Locka med det som verkligen finns och släpp komplexen!

söndag 15 november 2009

Varifrån kom de alla streamingsajterna?

Bilden lånad från svane på Flickr.

Har de funnits där länge? Helt plötsligt surrar Internet av snack om sajterna där man kan se streamade filmer och tv-program. I massor. Säsong efter säsong ligger uppe och man erbjuder ett utbud av filmer som slår vilken videobutik som helst. Glöm det där med att vänta på säsong två av True Blood eller fåfängt hoppas på barnvakt för att komma iväg och äntligen se den där "nya" filmen som just hade premiär... eller vänta, var det för fyra månader sedan? Va? Går den inte på bio längre? Och videobutiken har den inte? Nähäpp. Se den istället på t.ex. HDMT. Helt lagligt, du laddar ju inte ner någonting (att lägga upp streamat material är förstås inte ett dugg lagligt).

För min del, och säkert för de flesta andras, handlar det här inte om att försöka se så mycket film och tv som möjligt utan att betala för mig. Jag skulle helt klart tycka att det var trevligt att på något enkelt sätt, till min dator, få tillgång till filmer jag vill se. Jag betalar gärna för mig. Dock inte hutlöst för filmer som redan är riktigt gamla när de erbjuds, så ser i alla fall de flesta tjänster jag kollat in ut. Mediokert utbud till högt pris.

Istället låter jag bli att se på film. Filmbolagen förlorar inte ett öre på att jag tittar på filmerna på HDMT, däremot förlorar de intäkter på att de inte låter mig betala för mig. De gamla strukturerna och modellerna fungerar inte idag. Utvecklingen går så fort att varken filmbranschen och ännu mindre lagstiftarna och rättsväsendet hinner med. Efter att ha kriminaliserat en hel generation ungdomar blir man nu storligen dragna vid näsan. Och det lär inte vara sista gången.

En varning bara. Bambi dubbad till japanska var ingen höjdare. Alla filmer som ligger uppe är kanske inte vad man hoppas på.

lördag 14 november 2009

Lyxigt värre

Köpte rostbröd idag. Maken ville ha något riktigt gott och valde Lyxa från Skogaholm. Det innehåller: Mjöl (vetemjöl och durumvetemjöl (6,5 %)), vatten, sirap,vetefiber, jäst, vetegluten, vegetabiliskt fett, salt, surdegspulver av vete, emulgeringsmedel (mono- och diglycerider av fettsyror, mono- och diglyceriders diacetylvinsyraestrar). Beströdd med vallmofrö.

Jag måste ha missat något för jag förstår inte vari själva lyxen ligger? Tycker det verkar synnerligen olyxigt med alla de där glyceriders diacetylvinsyraestrarna och vad det är. Informationen ovan är från Skogaholms hemsida. På brödet presenteras emulgeringsmedlen som E471 och E472e.

Över till något verkligt lyxigt - om du befinner dig i Gnestatrakten torsdag 3/12, kom gärna till Elektron klockan 19 och lyssna på Mats-Eric Nilsson som föreläser om äkta varor och kanske glyceriders diacetylvinsyraestrar till och med. Det lyxiga består i att detta är helt kostnadsfritt! Miljöpartiet i Gnesta står för hela kalaset. Välkomna!

torsdag 12 november 2009

Ensamma flyktingbarn

Det pratas mycket om Vellinge just nu. Flyktingar är inte ett dugg välkomna dit, det har vi förstått och förfasats över de senaste dagarna.

Men innan vi ställer oss upp och pekar finger åt de osolidariska och icke-empatiska skåningarna kanske vi ska rannsaka oss själva? Hur ser det ut i DIN kommun?

I Gnesta är det väl sådär. Vi har tagit emot 25 flyktingar per år under de senaste tre åren. Nu är avtalet förlängt med ytterligare ett år - det kommer alltså 25 nya flyktingar till Gnesta under 2010. Några ensamkommande flyktingbarn är det inte fråga om, utan vuxna flyktingar med anhöriga.

Borde inte varje kommun ställa upp för de här barnen? "Att ta ansvar" är ett uttryck som majoriteten i Gnesta använt flitigt under senare tid. När det gäller ekonomin.

Det finns också andra sätt att ta ansvar på. Ansvar för de människor som lämnar allt de har med förhoppning om ett bättre liv i Sverige. En del av dem är barn som kommer alldeles ensamma, ibland med traumatiska händelser i bagaget. Men det handlar också om att ta ansvar tillsammans, att alla kommuner ställer upp och tar ansvar och hjälps åt att hjälpa dessa människor. Mikael Clemens ställde för övrigt en interpellation till Henric Sörblad om detta tidigare i höst.

Gnesta kommun är inte någon stor kommun. Kanske är 25 flyktingar om året en rimlig mängd, kanske borde det vara fler. Alldeles för få ensamkommande flyktingbarn är det i alla fall, när det är noll stycken.

Klart är att Vellinge inte är de enda som inte tar sitt ansvar. Ekerö kommun (25 000 invånare) utanför Stockholm tog t.ex. emot endast 5 flyktingar år 2008 och Gnosjö (10 000 invånare) 9 stycken. Bara för att ta ett par exempel. Ansvar som sagt, det vill jag se mer av!

Körslaget goes local

Via en Facebook-kompis i Strömsund hittade jag den här artikeln. Jag gillar verkligen idén! Sex stycken Strömsundsprofiler får agera körledare, bland dessa finns distriktsläkaren och ett par politiker. Körerna framför två låtar var och syftet med det hela är att rekrytera fler körsångare till kommunens körer.

Ingen i Gnesta som nappar? Nästa steg för Bystämman Gospel som ligger bakom Körkampen i Strömsund är Bykampen, då byarna i Strömsunds kommun ska tävla mot varandra.

Förmodligen finns det en och annan krona från Leader att få till detta dessutom

Nu skyltas vägarna om

Sörmländska 90-vägar blir istället 80-vägar. Jag tycker att det är bra.

"Syften med översynen är att rädda liv genom att anpassa hastighetsgränserna till vägarnas standard. Hastigheten är helt avgörande för konsekvenserna av en olycka, säger Einar Schuch, vägdirektör på Vägverket Region Mälardalen."

För bara någon vecka sen var olyckan framme på 57:an, mitt emellan Gnesta och Björnlunda, en av de sträckor som får sänkt hastighet. Vad jag har hört gick det relativt bra för de inblandade, men en person är skadad och vet idag inte hur skadan kommer att påverka hans framtida liv. Alla insatser som görs för att minska skadade trafikanter är bra! Kan vi inte leva med några minuters längre resväg om det innebär att vi är tryggare på vägarna?

Sen vet jag faktiskt inte vad det här innebär i praktiken. Många kör som blådårar, minst sagt, på 57:an. Fort, fort, fort ska det gå, utan en tanke på att man riskerar både sitt eget - och inte minst andras! - liv med sin nonchalans. Kanske kommer dessa personer fortsätta köra alldeles för fort, även efter sänkningen. Jag hoppas i alla fall att de kör något mindre för fort åtminstone.

Polisen syns inte allt för ofta längs vägen, och när de väl dyker upp står de nästan alltid på samma ställe, där väl de flesta vid det här laget redan vet att det finns en viss risk att åka fast, resten av vägen är det fritt fram att stå på gasen, för där görs aldrig några kontroller.

Och - en till liten bonus med sänkningen:

"Omskyltningen ska även gynna miljön, för om alla i Sverige skulle köra efter skyltad hastighet så skulle koldioxid utsläppen minska med cirka 700 000 ton per år, vilket motsvarar utsläppen från cirka 240 000 bilar."

måndag 9 november 2009

Tjoho, foten är opererad!

Nu så. Foten opererades nu ikväll. Dottern ringde för en stund sen och levde och allt hade gått bra och sådär. Hon hade ont, men det får man väl räkna med.

Jag själv tillbringade kvällen på möte med lokala mp-gruppen först, och sedan som åhörare på kommunfullmäktige. Ett ganska tråkigt och faktiskt hyfsat kort möte, jag var hemma före nio! Fullmäktiges ordförande Bo Wingård marknadsförde Budkavlen innan mötet satte igång. Tack för det! Hoppas vi blir riktigt många som sluter upp på Strömmentorget 28/11 klockan fem i tolv!

Fotnot eller nåt

Historien om dotterns fot rullar vidare. I lördags blev hon äntligen flyttad från operationsfullbokade Karolinska sjukhuset till lasarettet i Nyköping. Tyvärr svullnade foten natten till söndag så det blev ingen operation då heller men nu ser foten fin ut och läkaren trodde det skulle bli operation ikväll. Håll tummarna!

Jag undrar verkligen vad allt det här kostat helt i onödan. Har svårt att förstå varför Karolinska valde att inte skicka henne till Nyköping direkt, istället för att låta henne hålla en dyr plats på ortopeden helt i onödan. Har försökt hitta någon siffra på vad en vårdplats på sjukhus kostar, det är inte lätt att få fram någon exakt siffra, men det lär handla om ett antal tusenlappar/dygn. Det är inte heller bara samhällets ekonomi som belastas, utan även dotterns egen ekonomi eftersom det tar längre tid innan hon kan börja återhämta sig men även försäkringsbolagets. Eller snarare försäkringsbolagets kunders, de som betalar via sina premier. Ett sådant totalt vansinne!

Dottern verkar i alla fall nöjd med att befinna sig i Nyköping. Det är ju inte riktigt samma fabrikskänsla där som på Karolinska, utan en mycket lugnare och skönare miljö. Mat som är lagad i sjukhusets kök och inte levereras i svarta plastburkar som ska micras. Kanske inte samma spetskompetens som finns på stora Karolinska, men å andra sidan, den behövs ju knappast i det här fallet, ett relativt okomplicerat benbrott. Just därför borde hon fått åka "hem" direkt istället för att ligga och vänta i onödan på en operation som aldrig blev av.

Håll tummarna för att det blir opererat ikväll!

fredag 6 november 2009

Årlig dagisfotografering - en plåga

Jaha, så var det dags för den årliga fotograferingen av dagbarngrupperna i vårt fall, men detta sker i varenda lite skola, förskola och till och med på de öppna förskolorna i många fall. Här finns verkligen pengar att hämta, ett paket kostar ca 400 kr och vem vill missa det årliga skolfotot? Nej, det går ju bara inte, trots att bilderna i många fall inte är särskilt bra.

Hos oss är det Kungsfoto/Fujifilm som ansvarar för bilderna. Jag fick hem en kod så jag kunde gå in och designa om mitt paket. För det första måste jag uppge min mailadress för att komma vidare. För det andra får jag ingen möjlighet att kryssa ur möjligheten att få ett nyhetsbrev från Kungsfoto, jag vill verkligen INTE ha något nyhetsbrev från Kungsfoto! För det tredje betyder "designa om" paketet INTE att det är möjligt att ta bort bilder, bara att jag kan lägga till bilder eller byta ut, lite oklart där hur det fungerar för gränssnittet är inte speciellt begåvat gjort.

Jag får lust att skita i alltihopa och skicka tillbaka bilderna utan att ens titta på dem, men mammaångesten talar och jag beställer väl hem hela paktetet då. Men som mailadress tänker jag uppge jagvillintehaertnyhetsbrevtack@kungsfoto.se. Så det så.

Uppdatering: Nähä, man kunde visst kryssa ur nyhetsbrevet i ett tidigare steg.
Men mailadress är obligatorisk. Varför?
Och dessutom kostar bilderna 400 kr exklusive gruppfoto så runt 500 för alla bilder är nog mer rätt.

Grrrr....

Fortfarande ingen operation för stor-dottern! Hon skadade sig alltså i onsdags och ligger fortfarande på Karolinska och väntar på att något ska hända, med så starka smärtor att hon måste få morfin. Operation av benbrott kan man tydligen få vänta på upp till en och en halv vecka!

Snacka om ineffektiv vård. Att ha människor i sjukhussängar i väntan på operation. Dessutom är jag fullkomligt övertygad om att det tar betydligt längre tid att återhämta sig ju längre man får vänta på operation.

Fantastiskt.

torsdag 5 november 2009

Aouch!

Bilden lånad från lululemon athletica

Igår trillade min äldsta dotter av sin longboard och bröt fotleden. Just när jag var på väg till en jobbintervju ringde hon, lite lätt omskakad, och berättade vad som hänt. Det blev ambulanstransport till Karolinska och jag hastade förstås dit så fort intervjun var överstökad. Kände mig lite lätt okoncentrerad under den där intervjun, men å andra sidan gällde den bara ett kortare uppdrag som jag är långt ifrån säker på om jag är särskilt intresserad av eftersom det innebär många, långa och trista resor.

Iväg till sjukhuset for jag alltså, eller rättare sagt, gick i rask takt över Norra Begravningsplatsen där jag irrade runt bland döingarna. Akuten, röntgen, tillbaka till akuten igen och till sist upp till en avdelning. Ledsen dotter som hade ont och lång väntan på operation. Jag pratade med henne vid åtta i morse och då hade hon fortfarande inte fått besked om när den kan tänkas bli av.

Egentligen är det ganska fantastiskt att en unge som bott fyra år i Åre och klarat sig helskinnad lyckas bryta något på en platt, asfalterad förortsgata. En annan sak som inte är det minsta fantastisk, utan bara läskig, är att läkarstudenterna som lade pannorna i djupa veck och fattade beslut om akutpatienternas liv och hälsa var så unga att jag skulle kunnat vara mamma till dem. Med råge.

Nu får vi se hur dagen artar sig. Den innehåller en mängd frågetecken som jag hoppas rätas ut. Blir det operation och i så fall när? Ska jag åka upp till sjukhuset och hålla dottern i handen? Kommer jag hinna klart min inlämningsuppgift till imorgon bitti? Kommer min förkylning bättra på sig? Fick jag jobbet? Vill jag ha det?

tisdag 3 november 2009

Jodå, även gravida kan bli sjuka

Tingsrätten gav DO rätt, Försäkringskassan har diskriminerat gravida kvinnor. Idag kom domen i fyra av de arton fall där DO stämt Försäkringskassan. Det gäller kvinnor med ljumskbråck, foglossning, rygg- och bäckenproblem.

Försäkringskassan motiverade att kvinnorna inte fått ersättning med att graviditet inte är en sjukdom. DO menade att kvinnorna särbehandlats på grund av just graviditeten, att de alltså skulle fått ersättning för precis samma besvär om de inte varit gravida. Tingsrätten gick på DO:s linje, helt rätt tycker jag.

Självklart kan man vara sjuk och sjukskriven även som gravid, även om graviditeten i sig inte är en sjukdom. Alla eller ens de flesta blir inte sjukskrivna under en graviditet, men de som verkligen har problem som gör att de inte kan arbeta ska naturligtvis sjukskrivas utan knot. Det är pinsamt att en av Sveriges största myndigheter systematiskt diskriminerat gravida kvinnor på det här sättet. Nu är det förhoppningsvis slut på det.

måndag 2 november 2009

Bloggers monday

Idag träffade jag ett gäng andra webbnördar under Bloggers Mondays flagga. Ämnet för dagen var “Hur får vi fler tjejer i diskussionspaneler och talar-listor på konferenser som handlar om ny teknik (med #ggm09 färskt i minnet)”

Nu kom diskussionen att handla om annat också. En massa annat. Bland annat berättade Jonas Söderström om de två regimkritiska azerbajdzjanska bloggarna Emin Milli och Adnan Hajizada som sitter fängslade för ett brott de aldrig begått. Att blogga eller inte blogga sätts plötsligt i ett helt annat perspektiv. Och på vad som är viktigt och inte. Kissie skriver om att hon har en rosett i håret och får 270 kommentarer. Var finns proportionerna? Det är rätt uppenbart att de flesta av oss fokuserar på helt fel saker...

Någon väckte frågan om det verkligen betyder något med alla dessa petitioner, Facebookgrupper och protester över nätet. Blir inte det ännu ett sätt att "bygga sitt personliga varumärke", tala om vem man är eller vem man vill vara. Känna sig lite god för en stund, utan att det kostar för mycket eller blir för jobbigt? Visst finns det en risk. Samtidigt kan det stärka någon som behöver det, att ge sitt stöd. Det kan väcka debatt, föda nya tankar, föra upp en fråga på dagordningen. Även om denna form av "moralisk välgörenhet" kanske inte är den mest effektiva, lär det väl knappast skada heller. De flesta har faktiskt inte möjlighet att göra mer än så.

Men åter till ämnet för dagen - alldeles för få kvinnor snackar teknik på konferenser. Ja, visst är det så. Uppenbarligen finns de duktiga kvinnorna där, det blev vi varse om inte annat under Geek Girl Meetup. Men vi är dåliga på att ta oss fram. Jag tror det är precis vad det handlar om, det där med ta-frammet. Som tjej/kvinna (OK tant) är i alla fall jag van att inte ta för mig, utan ligga lite lågt. Killarna/männen/gubbarna är mycket kaxigare även om de kanske inte alls har mer kött på benen än motsatta könet. Det här handlar inte om att de duktigaste är män utan att män är duktigast på att befinna sig på den där talarlistan.

Själv försöker jag komma över den där känslan av att jag inte vet lika mycket som alla andra. Jag börjar så smått förstå att det gör jag visst det, på många områden vet jag mer eller åtminstone lika mycket som många andra. Inte helt lätt, lite läskigt men spännande!

Jag hoppas jag får fler tillfällen att träffa Bloggers Monday-gänget. Det var trevligt, intressant och inspirerande!